Ingen viktuppgång.




Dagen jag blev utskriven från avdelningen vägde dom mig på morgonen. Jag hade gått upp 7 hekto på 6 dar.
Blev lite förvånad, trodde jag hade gått upp betydligt mer. Äta 5-6 mål om dagen och ligga i sängen hela dagarna, det måste ju bara innebära att jag iallafall går upp mer än 7 hekto. Min läkare hade som mål att jag skulle gå upp ungefär 1 kilo per vecka på avdelningen. Hon hade som sagt gärna velat att jag skulle vara kvar någon vecka till så att hon kunde se så att vikten går uppåt. Men hon hade som krav att jag skulle komma och väga mig 1 gång i veckan så att dom fick ha lite koll. Går jag ner i vikt måste jag tillbaka.

Nu har jag varit hemma 3 dar och jag har försökt äta precis som på avdelningen, men jag har inte gått upp ett hekto ens. Vägde mig igårkväll, en kvällsvikt brukar vanligtvis vara högre än en morgonvikt, vilket betyder att jag väger mindre på morgonen.
Jag förstår inte varför jag inte går upp. Har ni någon förklaring?
Jag har verkligen ingen aning. Men jag har alltid haft väldigt svårt för att gå upp i vikt, men jag tycker att nu när det är en sån pass stor skillnad på mängden jag äter så borde jag gå upp.
Ska och väga mig på torsdag, så jag ska prata med henne om vad jag behöver lägga till för att gå upp iallafall litegrann. Kanske kan beställa hem näringsdrycker och ta en sån som mellanmål istället för ett äpple.

Men jag försöker kämpa vidare.

Fick en kommentar där en hade frågat varför jag verkligen inte vill tillbaka på avdelningen. Ska berätta det för er senare.

Kommentarer
Postat av: Elin

Du är verkligen en kämpe och jag är super imponerad!

Det tar tid att gå upp i vikt oftast för att näringen först går till de inre organ som tagit stryk!

Men fortsätt att äta likadant som på sjukhuset, det

komner att ge resultat, men det kommer inte gå snabbt! Man tror ofta att man bara ska rusa upp i vikt, men det tar jätte lång tid och du behöver kanske äta ännu mer för att gå upp!

Men fortsätt kämpa, du är grymt duktig!

Kram

2010-04-09 @ 13:06:25
Postat av: Catharina

Håller med Elin, det stämmer!!! Du är en kämpe ska du veta och nu när du bestämt dig för att bli frisk så är det viktigt att du äter bra och kom ihåg DET GÅR INTE FORT... skall inte göra det heller för kroppen måste få tid att ta vara på näringen. Min dotter har haft Anorexi är tack o lov frisk sedan 1.5 år tillbaka. Vi kämpade "tillsammans" men det var hon som gjorde det största jobbet. Du är på en bra väg framåt... kämpa på. Kram till dig från mig. Catharina

2010-04-09 @ 20:52:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0