Snälla stötta mig istället.
Jag behövde bara en vecka för att komma in i det här. Ångesten finns inte längre.
Vill inte mötas av kommentarer som " Du kommer inte att klara det här " eller " Du for ut alldeles för tidigt ", när jag kommer ut. Hur tror ni det känns?
Jag vill höra att min familj och mina vänner tror på mig.
Jag lovar er, jag skulle aldrig fara hem om jag inte kände att jag var redo!
Ni vet inte hur jag känner det. Jag mår så bra nu. Jag ska äta precis som jag gör nu när jag kommer hem!
Finns inget som stoppar mig den här gången.
Jag tror visst att du kommer att klara det här, men jag trodde bara att du behövde lite mer hjälp. Jag hoppas du förstår varför jag reagerar så starkt, jag tycker ju om dig och vill se dig frisk igen. kramar veronica.
Huvudsaken är ju inte om vi som läser bloggen tror på dig eller inte!
det är ju du själv som ska tro på dig, och det gör du ju, så varför blir du så upprörd att du vill lägga ner bloggen?
Tror bara att alla(inklusive jag) vill dig väl, och känner du att du fixar det själv är ju det fantastiskt!!!
Som jag ser att din syster skrivit så tycker hon om dig så mycket, hon vill att du ska få bli frisk.
Det vill nog de flesta av dina läsare, att Emma ska få må bra utan anorexin. Jag blir så glad när jag läser din blogg nu, det verkar gå bra för dig nu Emma, och du förtjänar att ha det bra!
Jag tror på dig nu Emma, jag hejar! Jag tänker på dig varje dag. Det är din tur att få ha flyt här i livet nu!
