Balans.




Det är ett viktigt ord, något som jag försöker hitta i mitt liv.
Balans mellan att ge och ta.
Balans mellan självuppoffring och egoism.
Mellan generositet och snålhet.
Mellan utåtvänd och inåtvänd.

Enligt mig finns det tre olika sätt att förhålla sig till sig själv och omvärlden:
Allt för andra
Allt för mig själv
Jämnvikt mellan mig själv och andra
Jag försöker hitta ett sätt att vara. Ett sätt där det finns jämnvikt.

Innan jag blev sjuk så ville jag hela tiden ge allt till andra. Jag var väldigt mån om att alla andra mådde bra och var dålig på att ta plats själv. Om min famlj och mina vänner mådde bra och var lyckliga så spelade det ingen roll hur jag mådde. Jag ville ha allas gillande, stod inte ut med tanken på att någon inte tyckte om mig.
Mina egna känslor och behov räknades inte, var ingenting värda.
Men när jag var som sjukast, då kunde jag bara tänka på mig själv. Allt handlade om mig, mig, mig. Hur jag mådde och vad jag kände. Alla andra fanns inte.

Men nu måste jag kunna kombinera det där. Jag måste vara lite egoistisk ibland och säga ifrån om något inte känns bra för mig. Men samtidigt vill jag göra saker för andra människor. Jag måste hitta balans mellan de här bitarna - och just nu känner jag att jag måste rikta blicken utåt, mot andra.





Kommentarer
Postat av: Catharina

Precis som du skriver: balans är viktigt, lagom är nästan alltid bäst...

Ibland kan det kännas bra att tänka på andra! Styra bort tankarna från sig själv... dom kommer ju ändå, men inte alltid. Bra Emma, du är på rätt väg.

2010-04-17 @ 17:18:00
Postat av: Lindgren

När jag började jobba för många år sen så var jag väldigt mån om vad folk tyckte och tänkte om mig,

var det någon som tyckte illa om mig eller som klagade på mig så kunde jag må dåligt över det flera dar.....ibland veckor. Så småningom lärde man sig att alla människor kan inte vara likgiltiga och på samma nivå. Idag är jag självsäker och välmående och skiter fullständigt i dom som tycker illa om mig eller dom jag tycker om. Det är det man ska tänka på i första hand.....sitt eget välbefinnande och närstående, sen kan man tänka på andra.

Jag har aldrig gjort nåt inlägg här tidigare men måste bara skriva att jag är grymt impad över din blogg som jag följer varje dag, samt att jag stöttar dig i din kamp! Finns bara en väg och det är framåt! :) Kramar Lindgren

2010-04-17 @ 20:59:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0