10.51



Jag vet inte hur många gånger jag har gått från psykologens mottagning och tänkt att "nu börjar mitt nya, friska liv".
Tio gånger? Hundra? Men när jag kom hem var jag tillbaka i den där bubblan där allt, precis allt, kretsade kring vad jag åt eller inte åt. Det var någon som sa till mig, minns dock inte vem, att jag skulle försöka äta 90 procent nyttig mat och 10 procent onyttig. Ta en kaka om dagen, kanske lite godis jag gillade. Det var aldrig aktuellt. Jag minns att jag frågade tillbaka vad jag skulle göra om jag hade ätit två godisar en eftermiddag. Skulle jag ta bort lite kolhydrater från middagen då? För att kompensera?
Jag var helt förvirrad, förlamad, ur stånd att fatta egna beslut.

Jag började sen i mitt huvud bestämma mig för att lyssna och samarbeta med min psykolog. Det var ett stort steg för en tjej som gärna ville klara allt själv. Nu stod jag i en värld där människor i min omgivning sa att jag behövde äta pasta, medan alla andra intryck från medier och reklam sa åt mig att pasta var farligt.

Det fanns en tjej jag vände mig till när tjockistankarna satte in. Fick kontakt med henne just innan jag blev inlagd. Hon bad mig analysera tankarna. Varifrån kom tankarna? Varför tänkte jag dom? Var jag ledsen eller arg? Hade jag dåligt samvete?

Nu har jag faktiskt börjat tänka så när dom där tankarna kommer. Det blir lättare att se dom verkliga problemen då, och göra något åt dom. Långsamt börjar maten förvandlas från att vara huvudfiende till något annat. Från att få enorma kickar av att svälta får jag dom nu när jag lyckas besegra min inre djävul. Varje gång jag hittar en egen röst som kan argumentera emot mot "honom" och vinna så blir jag starkare. Det svåra är att inte förtränga tankarna. De måste få säga sitt, men jag behöver inte agera utifrån dem.

Jag låter än en gång den vuxna, trygga Emma bestämma.

Kommentarer
Postat av: mamma

Hej gumman! Vad skönt det är att läsa att det sjuka inom dej inte får ha övertaget längre.Det är så underbart ute idag och allting känns så mycket bättre när man läser hur positiv och kämpande du är. Nu börjar jag känna att det här blir den bästa sommaren på länge som du sa Emma. Många kramar...

2010-04-20 @ 14:44:34
Postat av: Emelie

jag blir SÅ glad när jag läser att du kämpar så hårt och gör framsteg! Läser din blogg varje dag och det är jättehärligt att läsa att du går åt rätt håll, med friska tankar! lycka till!

många kramar / Emelie

2010-04-20 @ 17:56:56
URL: http://burreina.blogg.se/
Postat av: Catharina

Ja, jag har nog varit inne på din blogg ganska ofta sen jag fann den av en tillfällighet... men det var väl meningen att jag skulle göra det!

Du är stark och på mycket god väg med utmärkta steg framåt i din utveckling. Du tänker så "himla" bra grejer... man kan inte vända allt på en dag (har jag lärt mig av min dotter) utan det tar tid, huvudet med alla dessa tankar måste hänga med... som mamma till min dotter med fd Anorexi så kunde jag inte alltid tycka om när allt tog sån tid...

Det är bra att dina nära och kära kan läsa hur du tänker, för det ger dom väldigt mycket. Man får en helt annan förståelse hur en Anorektiker tänker. Antingen genom skrift eller samtal.

Hur går det för dig med att äta "det där lilla x-tra"?

Det brukar gå bättre o bättre bara man börjar...

Kram på dig och fortsätt framåt

2010-04-20 @ 21:19:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0