20.41




Vilket är priset för allt det här?
Är det värt att leva mitt liv i ett fängelse? Är det värt att inte kunna träffa sina vänner för att det kanske bjuds på fika? Jag känner mig utanför om jag aldrig umgås som de gör.

Jag är väl inte en bättre människa för att jag står emot allt som är gott?
Priset jag får betala för att äta med kontroll är att jag fortsätter skada min kropp och själ. Priset är att jag blir nedstämd, instängd, inte kan medverka på jobb och inte göra mitt bästa för att jag måste äta min mat, på mina villkor.

Morgonpromenader har jag helt raderat ur mitt liv. Det är inte bra att föda mina sjuka tankar med en promenad före frukost.

Nej det är det inte. Det är verkligen inte värt det.



Kommentarer
Postat av: Catharina

Nej Emma det är INTE värt att leva i ett "fängelse", det trodde jag att du redan bestämt dig för... det är faktiskt du som väljer din väg att gå, ibland väljer man ett sidospår men det vill till att man ändrar riktning innan man kommer vilse...

Det är nog så att du måste äta din mat på dina villkor just nu, men desto fortare du bestämmer dig för att bli frisk desto friare blir du.

Du kan umgås med dina vänner, bjuds det på fika? Ja då kanske du kan överaska dina vänner med att smaka en liten bit... varje framsteg är en bit till friheten.

Dina vänner vet säkert om att du har anorexi så för att dämpa din ev ångest som du kan få om ni ska fika så kan de kanske hjälpa dig med den eller t.o.m avleda den, "dyker" den på dig - glöm inte att be om hjälp för ångesten går över och dämpas för varje gång du utsätter dig "för fara".

Morgonpromenader... de är inte bra för dig... ute kan man vara utan att gå promenader!

Ja, jag tror att du vet vad du inte bör göra med din kropp...

Du är stark och måste bli av med kontrollen... varje dag är en dag närmare friheten...

Det är inte värt att leva som du gjort men fortfarande är det du som bestämmer...

Känner mig som en förtvivlad "morsa", har ju varit det tidigare men nu är ju min dotter Nathalie frisk och JAG VET att en anorektiker har mycket att kämpa emot och jag vet att man kan bli frisk!!!!

Kram på dig och kämpa på, det finns bara en väg o den är framåt...

KRAAM

2010-04-22 @ 21:24:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0