Mitt nya liv i Linköping

Imorgon eller på tisdag lämnar jag Skellefteå, där jag har bott i hela mitt liv, för Linköping.
Ni anar inte hur mycket som snurrar i mitt huvud just nu. Jag har bott 6 mil ifrån min familj. Jag har vetat att dom bor bara 45 minuter ifrån mig. Jag visste att om det hände något eller om jag mådde jättedåligt så var det bara att fara hem, det behövdes ingen planering. Det har varit en sån stor trygghet att ha mamma och pappa så nära när jag har mått så dåligt.
Micke, Simon och Charlotta, mina tre bästa vänner, som har ställt upp hur dåligt jag än har mått. Hur ska jag klara mig utan er? Hur ska jag klara av att inte få vara med er när jag vill? Jag har bara tagit cykeln och så har jag varit hos er på 15 minuter. Alla kvällar vi har umgåtts, ätit middag, spelat sällskapsspel och tvspel eller bara pratat, mestadels bara en massa strunt. Jag kommer att sakna dom kvällarna så sjukt mycket. Om ni bara visste vilket otroligt stöd ni har varit.
Vet att jag inte kommer att förlora det här, vet bara att det inte kommer att bli som förut. Inte alls lika ofta. Nu kommer det att krävas planering för att jag ska få träffa er. Tid, pengar och möjlighet.
Men såklart så känner jag mycket glädje och lättnad också för vad som händer. Att få lämna min mörka lägenhet som är full med hemska minnen. När jag går in i lägenheten känns det som att jag går in i en vägg, en vägg som aldrig kommer att försvinna. Den dagen jag låser min dörr för sista gången kommer att bli en sån stor lättnad!
Jag kommer äntligen få lämna Skellefteå. Staden som bara är sjukdom och en massa ångest för mig.
Jag lämnar Skellefteås sjukhus, mitt andra hem. Jag kommer att fortsätta gå dit och väga mig när jag kommer hem men det blir inte alls samma sak. Från att ha gått på matstöd, samtal med min psykolog och läkare flera dagar i veckan i snart 9 år, och en inläggning, till att väga mig kanske en gång i månaden nu i början blir en stor skillnad. Kommer det att göra så att jag börjar må bättre? Det får jag se.
Men Daniel, min blivande sambo. Jag vet att vi kommer att ha det jättekul tillsammans! Jag kände att det klickade direkt jag träffade dig. Vi är så lika du och jag. Vet att du också har haft det tufft, vi kommer att hjälpa varandra.
Vi har redan haft motgångar och en massa otur men vi fixade det. Jag tror det här är meningen, annars tror jag att vi hade gett upp för länge sen.
Jag ser verkligen framemot att börja mitt nya liv i Linköping med dig.

Kommentarer
Postat av: mamma

Hej gumman! Det är med blandade känslor för oss också att du åker så långt bort.Vi har gått igenom många tuffa år tillsammans och det känns jättetufft att släppa taget även om jag tror det är nyttigt för både dig och oss att du provar att börja om på ett nytt ställe..Vi kommer att sakna dig jättemycket men hoppas att allt går bra och att vi träffas så ofta som det går.Tankarna kommer att finnas hos dig varenda dag och vi får höras ofta men jag ska försöka att inte fråga hur du mår flera gånger per dag...Du ska veta att vi älskar dig och finns här alltid när du behöver oss..Lycka till hjärtat...

2010-08-30 @ 09:03:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0