Anorexia.
Anorexia Nervosa betyder Nervös Aptitlöshet. Vilket är väldigt skrattretande egentligen eftersom att aptit är det sista man saknar. Hungern river sönder en inifrån 24 timmar om dygnet. Orsaken till ätstörningar varierar. Det kan bero på psykiska problem, ideal, dödsfall, pubertet, familjekris, depression.
Vad som gjorde att jag drabbades vet jag faktiskt inte. Har pratat om det många gånger med min psykolog, men inte kommit fram till något. Det jag vet är att jag inte var nöjd med mina 47 kilon och började då sluta äta och nu är jag fast, och undrar om jag nångång kommer att bli frisk.
Viljan att gå ner i vikt hänger ganska ofta samman med andra psykologiska faktorer, som att man ställer orimligt höga krav på sig själv och har ett otroligt stort behov av kontroll.
Rädslan att bli tjock och längtan efter att gå ner i vikt är väldigt stor!
Symptom för oss som har anorexi:
-Är hela tiden rädd för att gå upp i vikt
-Förlorad menstruation
-Tänker jämt på mat
-Störd kroppsupplevelse avseende vikt eller form, självkänslan överdrivet påverkad av kroppsvikt, eller förnekar allvaret i den låga kroppsvikten
-Känner sig tjock trots undervikt
-Magont, huvudvärk och yrsel
-Försämrat immunförsvar
-Koncentrationssvårigheter
-Fixerad vid sin vikt
-Extrema tvångstankar
-Sömnproblem
-Isolerar sig socialt, drar sig undan vänner
-Tänker jämt på mat och kalorier. Bestämmer i förväg matintag och motion
-Lättretlig
-Ett BMI under 17,5 (normalt BMI ligger på 20)
-Stort behov av kontroll
Som ni ser så krävs det en hel del för att uppfylla kriterierna för diagnosen, och har ändå inte nämt alla symptom för det finns väldigt många.
Vi med anorexia blir expert på att ljuga och på att manipulera sin omgivning. Allt för att slippa äta.
Vi älskar när vi ser och känner alla benknotor på vår kropp, vi får en kick av det.
Ni kanske har märkt att jag skriver anorexian när jag skriver om mig själv. Den är så stor del av mig. Den är som mitt skötebarn, den jag bryr mig mest om, den som får all min uppmärksamhet, den som är med mig hela dagarna, den som gör att jag är någon. Den jag inte vågar lämna.
Vad som gjorde att jag drabbades vet jag faktiskt inte. Har pratat om det många gånger med min psykolog, men inte kommit fram till något. Det jag vet är att jag inte var nöjd med mina 47 kilon och började då sluta äta och nu är jag fast, och undrar om jag nångång kommer att bli frisk.
Viljan att gå ner i vikt hänger ganska ofta samman med andra psykologiska faktorer, som att man ställer orimligt höga krav på sig själv och har ett otroligt stort behov av kontroll.
Rädslan att bli tjock och längtan efter att gå ner i vikt är väldigt stor!
Symptom för oss som har anorexi:
-Är hela tiden rädd för att gå upp i vikt
-Förlorad menstruation
-Tänker jämt på mat
-Störd kroppsupplevelse avseende vikt eller form, självkänslan överdrivet påverkad av kroppsvikt, eller förnekar allvaret i den låga kroppsvikten
-Känner sig tjock trots undervikt
-Magont, huvudvärk och yrsel
-Försämrat immunförsvar
-Koncentrationssvårigheter
-Fixerad vid sin vikt
-Extrema tvångstankar
-Sömnproblem
-Isolerar sig socialt, drar sig undan vänner
-Tänker jämt på mat och kalorier. Bestämmer i förväg matintag och motion
-Lättretlig
-Ett BMI under 17,5 (normalt BMI ligger på 20)
-Stort behov av kontroll
Som ni ser så krävs det en hel del för att uppfylla kriterierna för diagnosen, och har ändå inte nämt alla symptom för det finns väldigt många.
Vi med anorexia blir expert på att ljuga och på att manipulera sin omgivning. Allt för att slippa äta.
Vi älskar när vi ser och känner alla benknotor på vår kropp, vi får en kick av det.
Ni kanske har märkt att jag skriver anorexian när jag skriver om mig själv. Den är så stor del av mig. Den är som mitt skötebarn, den jag bryr mig mest om, den som får all min uppmärksamhet, den som är med mig hela dagarna, den som gör att jag är någon. Den jag inte vågar lämna.
Kommentarer
Trackback
