Rädslan att äta

Vill bara säga några ord till pojkvännerna som stannar hos sina tjejer som lider av anorexi. Ni har det väldigt svårt som ser eran kärlek må så dåligt, se när vi hatar oss själva. Ni får stå ut med väldigt mycket, och det är ett väldigt tufft jobb ni har! Tror inte vi tjejer som lider av det här förstår hur svårt våra pojkvänner har det, hur mycket dom offrar, vi tänker bara på oss själva.
Vill bara säga att ni är helt underbara!
Även om vi för det mesta är sura, arga och ledsna så älskar vi er!
Finns inte många killar som stannar hos en med anorexi, men ni som gör det, tack för att ni finns!
Det kallar jag kärlek!