Rädslan att äta

Okej, mötet i fredags, har inte berättat något om det än. Min psykolog frågade hur jag hade tänkt den senaste veckan och vad jag hade kommit fram till. Har verkligen funderat noga på det här, vad som skulle bli bäst för mig och min hälsa och har kommit fram till att det skulle vara att lägga in mig själv. Få den start jag behöver mot ett friskare liv. Vet att det kommer att bli sjukt jobbigt, men det kommer jag inte undan, hur jag än gör, så varför skjuta upp det?
Och  om jag fortsätter så här som jag gör nu så kommer jag till slut att bli tvångsinlagd, och då känns det bättre att lägga in mig självmant innan det händer. Så jag berättade det för henne och hon tyckte också att det skulle vara bäst för mig. Men jag har fått så lite information om inläggning så innan jag tar det slutgiltiga beslutet så vill jag få veta lite mer vad som gäller. Det enda kravet jag har är att få fara hem på helgerna, så att jag får vara med mina kompisar och min familj, få en liten paus från sjukhuset. Men jag vet inte om det är möjligt.
Min psykolog kunde inte ge mig så mycket information, så hon skulle boka en tid med min läkare som vet mer vad som gäller vid en inläggning. Berättar såklart för er när jag har fått veta mer.

Jag känner mig ändå väldigt stolt över mig själv som mest troligt tar det här beslutet. Att gå igenom det som kommer att bli det jobbigaste i mitt liv, men jag kommer inte att komma undan det hur jag än gör. Jag skulle vilja klara det här själv, att bli frisk på mig egen hand, men jag vet att det inte kommer att gå, hur mycket jag än försöker. Så länge jag äter så lite som jag gör nu så kommer jag aldrig att bli frisk! Behöver all hjälp och stöd jag kan få och det kommer jag att få dynget runt på sjukhuset. Ångesten kommer att bli jobbigare än nånsin, kroppskontrollerna kommer att bli värre och hur kommer det att kännas att äta tre mål mat plus mellanmål varje dag? Det känns helt omöjligt för mig i dagsläget. Men jag har inget val. För att jag ska bli frisk måste jag kämpa!

Alla hjärtans dag idag, vad gör ni en dag som denna? Är med den ni älskar förstår jag. Har lite delade meningar om den här dagen. Kärleken får vi aldrig glömma bort att vårda och fylla på med näring, vad det än är för dag. Att det finns en sån här dag tycker jag bara är en bonus.
Men mina vänner och min familj, jag älskar er! Ni anar inte hur mycket ni betyder, hur mycket ni hjälper mig varje dag utan att ni vet om det. Tack för att ni finns!
Och till er läsare, ni hjälper mig också så oerhört mycket! Är mycket på grund av er som jag har tagit det här beslutet så tusen tack för era råd! Ha en jättefin dag med dom ni älskar!

True Love