Rädslan att äta

Blodprovet gick ju inte helt okej.
Började med att jag fick sitta i väntrummet i nästan en timme, och det gjorde det ju bara ännu värre, att sitta och gruva sig, är ju bättre att man får gå in direkt så man slipper tänka en massa. När det äntligen var min tur så hade sköterskan jättesvårt att förstå varför jag var tvungen att vara fastande. Dom använder visst inte den metoden längre. Då jag har så lätt för att svimma när jag tar blodprov så blev det ju inte bättre av att jag inte fick äta eller dricka något på hela morgonen, så dom förstod att det här skulle gå illa. Så jag fick börja med att dricka en festis för att iallafall få i mig lite socker. Sen fick jag lägga mig istället för att sitta i den där stolen. Sköterskan hämtade en kvinna som skulle prata med mig samtidigt så att jag skulle koncentrera mig på annat. När dom sen skulle hitta en ven att sticka i så hittade dom ingen förutom några jättesmå. Dom prövade sticka i den dom ansåg var störst men den gick sönder direkt. Jag hade tydligen så smala och svaga armar så dom hade väldigt svårt att hitta någon. Dom prövade att sticka på andra armen med en barnnål men det gick inte heller, även den venen gick sönder.  Dom stack 2-3 gånger på den armen, dom fick inte ut något blod. Sen sa jag stopp, jag klarade inte mer. När jag skulle sätta mig upp kände jag hur allt började snurra och hur jag började kallsvettas så jag fick lägga mig igen direkt. Jag låg där kanske en halvtimme innan jag klarade att sätta mig upp och drack upp det sista av festisen.

Tycker verkligen att blodprov är bland det obehagligaste jag vet, jag skojar inte. Det lär ju inte bli lättare efter den här gången heller.
Efter att jag blev sjuk så har det bara blivit värre. Känns som att jag måste ta prover hela tiden och jag är så känslig mot allt, speciellt allt som har med nålar att göra.

Så jobbig morgon som inte resulterade i något. Inte en enda droppe blod och dom behövde sju rör.
Det betyder att jag måste dit igen, för dom måste ju få proverna. Men måste vänta tills slutet av nästa vecka för att den enda venen som dom möjligtvis kunde sticka i gick ju sönder.

Så här är det att ta blodprov för mig, en timmes plåga, som ibland inte ens resulterar i något.