Rädslan att äta

Vet att det är många som anser att anorexia är en "låtsassjukdom", att den bara sitter i huvudet och att vi bara tycker synd om oss själva. Har fått höra väldigt många gånger folk som säger: Men det är ju bara att du äter, det är ju inte svårt, men det är så mycket svårare än vad ni tror. Vi avskyr våra kroppar och våran största rädsla är att gå upp i vikt, att säga åt oss att äta är som att säga åt en person som är extremt höjdrädd att hoppa, skulle ni säga så till den personen?
Anorexi är så mycket mer än viljan att bli smal, hade vi bara velat bli smala så hade vi bantat och sen hade det varit bra, men vi tar steget så mycket längre, det räcker inte att vi går ner några kilon, vi vill bli smalast, och kanske vi tycker lite synd om oss själva som många av er påpekar.
Ofta vill anorektiker kontrollera allt i sin omgivning, är därför jag ibland blir osocial, att jag hellre sitter hemma själv, för jag kan inte kontrollera min omgivning.
Det jag tror är att allt kommer från traumatiska händelser i livet, känslan att inte duga och att vi tar ut det på oss själva, jag vet inte hur det är med andra i samma situation, jag talar för mig själv här, men mitt sätt att hantera det är att misshandla min kropp, att aldrig vara nöjd med min kropp, att alltid vilja gå ner några kilo till.
Anorektiker har oftast lättare att bli deprimerade och vi känner att vi inte förtjänar mat.
Det jag vill säga är att vi INTE har valt att ha den här sjukdomen, vem vill leva med att 90 procent av tiden går åt att tänka på mat, på om maten man senast åt har satt sig på kroppen och isåfall var, att stå och inspektera sig i spegeln och se så att benen på kroppen fortfarande syns, att undvika att vara ute bland folk för man är rädd för vad dom ska tycka om en, att leva med tvångstankar varje dag, att inte kunna sitta och äta med sina kompisar utan att tänka på att för varje tugga jag tar så går jag upp i vikt, och viljan att vara smalast, finns så otroligt mycket nackdelar men kan inte låta bli att tänka, vad skulle jag vara utan den här sjukdomen?
Varje dag är en kamp!
Anorexia går inte att bota med något piller, är bara ens egen vilja och mod som kan ta oss ur den här skiten.

Jag hoppas iallafall att jag har ändrat någons åsikt om att anorexia bara är en löjlig påhittad sjukdom, men vet att det fortfarande finns många där ute som inte tror oss men snälla, det jag ber om är att iallafall försöka visa lite medkänsla, det vi går igenom är ett heltidsjobb.