Den svältande hjärnan.

Har man en ätstörning kretsar tankarna ständigt kring när, vad, hur och var man får äta. Ibland känns det som att hjärnan går på tomgång medan den andra gånger går på högvarv. Och ibland blir jag irriterad när hjärnan bara verkar ha ett enda spår för tankarna. Nya tankar får helt enkelt inte plats, eftersom överlevnadsinstinkten är så stark att det inte går att tänka på annat än mat, jag utnyttjar inte hela min kapacitet, lägg därtill fettbrist som gör att tankeöverföringen går långsammare och järnbrist som gör att koncentrationen blir sämre.

När man svälter brukar humöret bli instabilt, man kastas mellan olika åsikter och känslor. Jag har känt så många gånger att det är enklare att inte alls umgås med andra eftersom de inte förstår hur besvärligt man har det, vilket leder till att jag isolerar mig mer och mer, och så klart är det svårt för min omgivning att förstå hur man mår när man knappt förstår det själv. Man är inte samma person som förut, det är viktigt för både mig och min omgivning känner till att svälten i sig gör att jag blir lättirriterad, och att det oftast inte handlar om en djupgående personlighetsförändring, man måste lära sig att skilja mellan symtom och person.
Har även känt att jag har tappat lite av mitt sinne för humor, när det är så mycket mat i huvudet finns det inte så mycket plats över för annat, hjärnan ställer in sig på att överleva.

Det som också händer när hjärnan svälter är att man får tvångstankar, ett så kallat anorexiamonster som sitter på axeln och viskar i mitt öra vad man får och inte får göra. Får några år sen när allt började så hade jag en massa tvångstankar som ändå gick att leva med, dom tog inte en så stor del av mitt liv, det var nått år senare som dom blev jobbigare och dom lider jag av även idag, och dom tar upp väldigt stor del av mitt liv. Ena tvångstanken är att kuddarna i min säng måste ligga exakt likadant varje natt, annars kan jag inte somna, och det spelar ingen roll i vilken säng jag ligger i, om jag sover hemma eller borta, kuddarna måste ligga på samma sätt!
Den andra tvångstanken är värre och är jättejobbig att leva med, det är att jag måste räkna till fem varje gång jag ska göra nått, det kan vara att sparka en boll, ta mat på gaffeln, tända lysknappen,stiga upp ur sängen, ja det är allt möjligt, och väldigt ofta så kan det bli så att jag bara kan räkna till fyra, det tar stopp, kan inte fortsätta räkna så då måste jag börja om vilket betyder att det kan ta lång tid innan jag får saker gjorda.
Dessa tankar, röster och monster är mycket påfrestande, eftersom det är ständigt närvarande när man svälter. Tvångstankarna ökar också själva känslan av att inte vara som andra, vilket leder till att man vill isolera sig ännu mer. Det känns som att man går i en såpbubbla, en följd av att man har dom här tankarna är att man blir nedstämd.
Jag vet att också att rösterna, monstren och tvångstankarna inte tål mat och att de försvinner när man går upp i vikt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0