Micke.

Kommer ihåg första gången jag såg dig, var när jag skulle börja första året i gymnasiet. Du satt på en bänk utanför matsalen, och erkänner att jag blev lite rädd för dig då, du var en sån som jag inte brukade umgås med, sånna som jag och mina kompisar brukade gömma sig för men om jag visste vad du skulle göra för mig, hur mycket du skulle komma att betyda för mig och hur mycket du skulle hjälpa mig så hade jag gått fram och gett dig en jättestor kram!

I början var vi inte med varandra, du höll dig till ditt tuffa gäng och jag till mitt, men det du inte visste var att jag hade blivit lite småintresserad av dig, man såg att du var en man kunde lita på, och tyckte du var lite häftig me ditt långa hår. Jag kommer ihåg det första jag sa till dig: Är du också vänsterhänt? och det var där allt började. Du började vara mer och mer med mitt gäng, eller mitt gäng bestod bara av Simon till en början, men sen växte det.
Jag har alltid varit den som har varit blygast i klassen, dragit mig från att ta kontakt med nya människor, men med dig gick det så lätt. Kom ihåg första gången du träffade min mamma, du kom fram och pratade med oss på en hockeymatch, när du gick därifrån så sa jag till mamma att jag gillade dig.
Första gången jag skulle fara och hälsa på dig i Ersmark var jag jättenervös men ändå väldigt glad att få vara med dig själv, utan våra klasskompisar. Du stog och väntade på mig på busshållplatsen och vi började med att gå till din mamma där jag fick träffa din syster som bara var nått år då och sen gick vi vidare till din pappa. Kommer inte ihåg allt vi gjorde men vi låg iallafall i soffan och såg en film och du höll om mig, jag fick ett sms av min syster när jag låg där, där det stog: Vad funderar du på? Han är ju jättefin! Och det tyckte jag att du var, visste bara inte vad du kände för mig. Sen var det dags för mig att fara hem, fick en kram innan jag steg på bussen, satt med ett leende hela vägen hem.
Vår vänskap började utvecklas till något mer och efter en tid så flyttade du då in till mig, och det var från och med då jag förstog vem den underbaraste människan i världen var. Jag har funderat nu i efterhand om du hade fått veta allt som skulle hända mig och allt du fick offra för att hjälpa mig innan du blev tillsammans med mig, hade du blivit det då?

Efter skolan förlovade vi oss efter att vi hade varit tillsammans i nått år, vi flyttade till en gemensam lägenhet, så här ville jag leva resten av mitt liv men så blev det inte, vi bestämde oss för att flytta isär för ungefär 3 år sen. Vet inte vad som hände, blev allt vi gick igenom för mycket?

Idag är du min bästa vän, den första jag ringer till när jag är ledsen, den som betyder mest för mig och den som ligger närmast hjärtat.
Alla gånger du följde mig till sjukhuset, alla nätter du var vaken med mig, alla år du stog ut med mig, allt du offrade.
Det jag ville säga med det här inlägget är att alla har en person som dom inte klarar sig utan, en andra halva, Micke, utan dig är jag inte hel. Förlåt för allt du har fått vara med om på grund av mig, förlåt för att jag sänkte dina betyg i skolan och förlåt att jag var så självisk och för att jag inte var hälften så lika underbar mot dig som du var mot mig.

Kan inte med ord beskriva hur mycket du betyder för mig, om inte du hade funnits och hjälpt mig så mycket som du gjorde så hade jag mest troligt inte levt idag.

Tack för att du finns och för att jag får vara din vän, vill aldrig förlora dig!
Älskar dig.


Kommentarer
Postat av: MikkeyBee

Du vet att du betyder jättemycket för mig med.



Du vet att det bara är att säga till om det är något, när som helst, så ska jag göra vad jag kan för att hjälpa.



Kram! //Micke

2010-01-25 @ 14:49:52
URL: http://mikkeybee.blogg.se/
Postat av: SimoRn

Oj, så fint skrivet! :)

Du vet att det finns fler som älskar dig också <3

Du är också en underbar människa!

2010-01-25 @ 21:01:10
URL: http://simorn.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0