Rädslan att äta

Att ha kontroll medför i allmänhet ganska stora uppoffringar. Kontroll innebär till exempel att inte följa med sina vänner på restaurang eftersom man inte vill riskera att äta mat med okänt innehåll. Att tillåta sig att äta bara om det finns en marginal-det vill säga om man vid en tidigare måltid har ätit mindre än planerat-är ett annat sätt att ha kontroll. Att tänka på fett, socker, kalorier eller kompensation är andra sätt att skapa kontroll eller struktur i tillvaron. Tänk på all energi jag lägger ner på att ha kontroll över mattider, hur mycket den slukar av min vilja och självdiciplin, hur mycket av mitt liv som upptas av skuldkänslor.

* Jag är rädd att förändringen ska gå för fort

* Jag är rädd för att lämna ätstörningen

* Jag är rädd för att känna hunger

*Jag är rädd för att tycka att det är gott

* Jag är rädd för att äta mer än igår

*Jag är rädd för att jag ska vilja ha mer

* Jag är rädd för att bli mätt, för då går jag upp i vikt

* Jag är rädd för att bli frisk för jag vet inte vad det innebär

* Jag är rädd för att vikten kommer att gå upp och upp och upp...

* Jag är rädd för att väga mig

Att ha kontroll är ett sätt att försöka undvika sin ångest, men ångesten kommer ändå trots att jag har kontroll. Till skillnad från rädslan, som för det mesta kommer innan jag ska äta eller göra något ovant, kommer skräcken för att gå upp i vikt - vilket leder till ångest - ofta när jag har avslutat måltiden eller när jag har gjort eller ätit något jag inte brukar göra eller äta. Ett vanligt sätt att kontrollera min ångest brukar för mig och dom flesta med ätstörningar vara att bara äta det man har bestämt i förväg. Man bestämmer sig att en viss mängd mat är lagom, trots att mängden sällan är tillräcklig för kroppens behov. När man sitter där med tallriken växer skräcken för att man ska gå upp i vikt.

Om jag nu ska släppa spärren och inte ha någon kontroll, kommer vikten bara att gå upp i all evighet?