Vågar jag bli frisk?

Det är en stor utmaning att våga bli frisk. Kanske en av dom största utmaningarna jag kommer att få möta i mitt liv, framför allt för att jag inte vet vad som väntar mig, eller hur det känns att äta utan ångest. Hur är det att leva som frisk? När är man frisk? Hur kommer mitt liv att bli? Och när vet man att man är frisk?
Jag har en väldigt kluven inställning till att bli frisk, det tror jag att dom allra flesta med ätstörningar har. Naturligtvis vill jag slippa de fysiska obehagen som alltid följer med en ätstörning och naturligtvis vill jag kunna äta som alla andra utan att behöva tänka på om man går upp i vikt eller inte. Samtidigt finns det en oerhört stark rädsla för att förändra sin situation och bli frisk eftersom jag inte vet vad det egentligen innebär, eller hur jag kommer att reagera.
Det funkar tyvärr inte så att jag vaknar en morgon och upptäcker att jag är frisk, utan jag måste stå ut med vägen dit. Förhoppningsvis så kommer den inte vara fylld med bara obehagliga överraskningar när jag vet lite mer om hur kroppen reagerar och varför. Att bli frisk från en sjukdom medför ofta obehag: värk och smärta, orörlighet efter skador, biverkningar av mediciner med mera. Att bli fri från en ätstörning är inget undantag från den regeln. Är jag beredd på att stå ut med lite obehag? Är jag beredd att offra något för att kunna förändras?
Frågan är om jag egentligen har något alternativ. Hur skulle mitt liv se ut om fem år om jag först måste gå ett visst antal kilometer innan jag får äta?
Det är allt annat än oproblematiskt att bli frisk, eftersom det finns massor av människor som inte gör annat än pratar om mat, vikt, träning och nyttigheter. Personer i min omgivning kommer att kommentera vad jag äter, hur jag äter, hur lite jag äter, hur jag ser ut. Det kommer att bli plågsamt, men jag ser ingen annan utväg än att acceptera det. Det är för min egen skull jag ska bli frisk, det är min livskvalitet som ska höjas, det är jag som ska orka och må bra, mina behov som ska tillfredställas, och det är nått jag inte uppnår om jag blir frisk på andras villkor.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Du MÅSTE bli frisk för att DU SJÄLV vill!

Jag vet inte hur det funkar, hur det känns och vad du tänker när du tar en tugga mat, men jag hoppas att du för varje tugga kan tänka vad du kan få ut av det, och då menar jag inte kilon... Jag menar en frisk kropp (med kilon), ett bra psyke och en dag ett barn!



Alla har vi så lätt att se så kortsiktigt, men ofta är det i det långa loppet vi får ut något av våra handlingar.

Det är ju fysiskt omöjligt för dig att stoppa i dig en stor tallrik med mat eftersom din magsäck nog är rätt liten... Men med små steg, att ta EN till tugga för varje måltid, det kanske är en start!

Ofta när man går ut för hårt med någonting, kan ju vara vad som helst - tröttnar man lätt, man tappar motivationen eller så blir det för påfrestande...

Ta det lugnt! Men tänk på vad du kan få när du en dag är frisk!



En fråga bara...

Citat: "Är jag beredd på att stå ut med lite obehag? Är jag beredd att offra något för att kunna förändras?

Frågan är om jag egentligen har något alternativ."



Offra... Det är det ordet jag tänker på... Vad är det du offrar?



/M

2010-01-30 @ 14:39:44
Postat av: svar till M

håller med föregående kommentator. Ta en tugga för din familjs skull om inte annat. du har ingenting att förlora...

2010-02-01 @ 18:28:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0