Jag kanske inte kämpar.



Hur ska jag kunna beskriva för er så att ni förstår att varje morgon jag vaknar så har jag en klump i magen av ångest för att en ny dag innebär mer mat?

Att varje dag jag stiger upp ur sängen är ett framsteg, för jag vill helst av allt bara ligga kvar?

Att varje gång jag handlar mat så blir jag ledsen och arg när jag kommer hem, för att jag hatar att äta och att köpa mat? Att det känns så jäkla onödigt att lägga pengar på mat?

Att jag börjar må dåligt, kallsvettas av bara tanken på mat.

Djävulen i mitt huvud är aldrig nöjd. Tar jag en tugga mat hånskrattar han åt mig.

Men ni kanske har rätt. Jag kanske inte kämpar.



Kommentarer
Postat av: Elvira Eriksson

Jag tror du kämpar. Jag menar annars skulle du inte skriva såhär. Men självklart så ska man äta men jag äter ju mat så jag vet ju inte så mycket. Men tycker du kanske ska få hjälp eller nåt. Jag hoppas allt löser sig, kramar!

2010-03-16 @ 18:33:33
URL: http://elviraes.blogg.se/
Postat av: Tobias

Var inte så snäll mot dig själv hela tiden, ta tag i dig och börja kämpa mera!! Du har inget för att vara snäll mot dig själv.



Jag har en kusin som har typ ätstörningar men han är överviktig, han kämpar heller aldrig vill helst inte lyfta något mera än matkassen.. För nått år sen var vi hos mormor och hon frågade vill ni ha glass? Han svarade med en ängslig röst vet inte jag kan börja frysa när jag ska hem, (oj satckarn ville väl han att vi skulle tänka) men jag sa åt han men då måste du öka på farten när du går så får du upp värmen! men det gör han inte och kommer aldrig att göra det heller så därför får ''stackarn'' släpa runt på sin 170 kg tunga kropp!! och nu börjar även knäna ta skada när han är så tung, han är typ 32 år så det blir väl rullator när han är 45!! Självgjorda plågor skulle jag skrivit i sjukjournalen om jag var läKare!!



Så min bedömning är att du måste börja kämpa mera om du ska ur det här nån gång!! Läkarn kan hjälpa dig, men det är du som måste kämpa!!



2010-03-16 @ 22:12:42
Postat av: oscar

jag har aldrig tvivlat på att du kämpar! jag tycker du gör det så otroligt bra! bara det att du faktiskt stiger upp, du tar den där lilla tuggan mat, du är verkligen fantastiskt bra emma!



men ge inte upp, aldrig, det går! jag lovar, lovar!

2010-03-16 @ 23:41:48
URL: http://osce.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0