Kaos.
Har gråtit mig till sömns många nätter.
Har inte orkat kämpa.
Allt bara snurrar. Känner mig otillräcklig. Känns som att jag måste vara allt, orka allt, bara bita ihop.
Jag måste vara den mest ointressanta tjejen i hela den här stan. Alla är så mycket mer. Alla andra är allt.
Snygga, smala, partyprinsessor, vältränade, glada, bra flickvänner; de handlar, lagar mat, tränar, umgås med pojkvän och vänner, arbetar och mår bra.
Jag tänker på mat hela tiden. Är så less på mig själv.
Sover dåligt. Vaknar och svettas. Drömmer mardrömmar.
Varför kan jag inte alltid få ha någon att sova med?
Någon att väcka när jag mår dåligt. Någon som lugnar mig när ångesten kommer.
Någon som är med mig när jag inte får luft, när det känns som att jag har små djävlar som rusar runt i blodådrerna.
Jag vill bara skrika. Vill inte vara fast i min äckliga kropp.
Kommentarer
Postat av: oscar
tack tack tack för din kommentar!
du förtjänar att bli behandlad bra, även om jag inte känner dig så vill jag behandla dig bra för jag vet att du har det jättejobbigt! det sista du behöver är att folk får dig att må ännu sämre.
och emma, ingen kan klara allt. sätt inte så höga krav på dig själv, du är helt fantastisk som du är! ingen skulle tycka om dig mindre för att du inte orkade göra det ena eller det andra.
du kan emma, och du förtjänar att må bra!:)
KRAAMAR!!
Postat av: Anonym
Tänker på dig! Och jag hoppas att du ska hitta orken, motivationen och allt vad som behövs för att bli frisk!
/M
Trackback
