Kontroll och ångest.




Att ha kontroll är ett sätt att försöka undvika min ångest - men ångesten kommer ändå trots att jag anser mig själv ha kontroll. Till skillnad från rädslan, som kommer innan jag ska äta eller innan jag ska göra något ovant, kommer skräcken för att gå upp i vikt - vilket leder till ångest - ofta när jag har avslutat måltiden eller när jag har gjort eller ätit något som jag inte brukar göra eller äta. Liksom rädslan kan ångesten vara förlamande.

Ett vanligt och förhållandevis tryggt sätt att kontrollera min ångest brukar vara att bara äta det jag har bestämt i förväg. Jag bestämmer att en viss mängd mat är lagom, även om det bara handlar om en tugga. När jag väl sitter där med min tallrik växer skräcken för att gå upp i vikt. Resultatet blir oftast att jag antingen sitter där med en tallrik till hälften fylld med lättfil och fiberrika flingor och äter med tesked i två timmar för att dra ut på det så länge som möjligt. Eller så har jag så stor ångest att jag vill få det överstökat snabbt och äter fort, vilket leder till att magen sväller upp. Detta skapar alltid mer ångest och därmed tankar på att nu blev det för mycket.

Ångesten kan också infinna sig om saker och ting inte går enligt planerna och därför känns det viktigt att ha kontroll så att livet blir förutsägbart. Ingenting får ske spontant eller impulsivt, för då känns det som att jag inte längre har kontroll. Bland annat betyder det att jag inte kan äta ett nytt livsmedel, utan det är bäst att hålla mig till mina säkra kort. Nya livsmedel skapar en osäkerhetskänsla, jag har anammat en ångestundvikande strategi som går ut på att jag aldrig ens tänker tanken att något kan förändras. Allt blir därmed förutbestämt och jag upplever därigenom en trygghet.

Har fått höra flera gånger att när det gäller mat, finns det inte något som heter kontroll. Jag blir oerhört skeptisk och tolkar påståendet som att om jag nu ska släppa spärren och inte ha någon kontroll, kommer vikten bara att gå upp i all evighet.
Jag sorterar bort all information som kan tänkas störa det anorektiska kontrollsystemet. Jag hör bara det jag vill höra. Kontrollen har blivit en stor del av mitt livsmönster.

Kommentarer
Postat av: Evelina

Vet vad du går igenom...kämpa på...det gäller att ta kontrollen över sitt liv...att inte låta anorexin göra d...tror på dig...beskriver flera gånger hur stark du e, fast du säkert inte tänker på d...uppe hela nätter, ta dig för att gå på matsöd som du inte vill, vara bland en allmänhet som inte förstår...se framåt, du ha många år kvar av LIV...sköt om dig! KRAM :)

2010-03-02 @ 17:23:19
Postat av: Emma

Tack så jättemycket för din stöttande kommentar Evelina!

Kram

2010-03-02 @ 19:36:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0