Rädslan att äta

En kamp

På plats.

Nu är jag på plats och har precis ätit middag.
Är väldigt många konstiga människor här. Mitt rum ser ut att vara från 1920-talet. Tur jag inte har tänkt bosätta mig här.
Vet inte om jag får användra mitt mobila bredband egentligen, använder det i smyg.
Skriver senare ikväll när alla har gått och lagt sig.

One Tree Hill hjälper mig verkligen med min ångest.

eftersom du inte får använda mobil eller msn, så får jag väl försöka prata med dig via bloggen..

Jag tycker det är synd om dig att du måste vara där du är, men det finns ingen annan utväg för dig att försöka återfå ett normalt liv.



Försök hitta det possitiva i det hela, det är en motgång i ditt liv och säkert primitivt 20 tal stil på rummet sa du. Tänk på att varje gång du går igenom något tungt så växer du som person och lär dig en av livets gåtor - konsten att hantera motgångar. jobba på !!!

Hur känns det än så länge då?

Hej, det verkar heljobbigt det där! Krya på dig! Hälsningar!



Något mycket djupt i barndomen, bra att koppla av sig själv och komma utanför sig själv. Meditation, avslappnat och naturligt, är bra! Hälsningar igen! Agneta