Finns inget slut.
Sitter och är irriterad på mig själv för att jag börjar skriva så meningslösa inlägg.
Skriver inte alls som förut men har mycket mer att berätta för er, så det kommer. Men tycker att det är viktigt för mig att skriva om något annat också, inte bara om livet med anorexian. Men det kommer dagar då jag inte har någon ork eller lust att skriva om mitt liv, många dagar orkar jag inte ens ta mig upp ur sängen på gund av ångest eller att jag är så ledsen, och då hamnar bloggen åt sidan. Men jag försöker att uppdatera varje dag iallfall, även om det kanske inte är så intressanta inlägg varje gång.
Men som sagt, jag ska bättra mig. Finns kvar väldigt mycket om mitt liv, hur det var och hur det är, som jag inte har berättat för er än. Den här berättelsen kommer aldrig att ta slut.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag har sagt det förr, och jag säger det igen!
Känn ingen press att skriva! Det är din blogg, det är dina beslut om vad som ska skrivas!
Gör man bloggen till ett tvång så brukar man inte orka så länge. Man tappar "glädjen" med den.
Man har perioder i sitt bloggande, och det är helt i sin ordning!
Jag tycker att du skiver mycket och bra saker! Å det kan faktiskt va intressant för oss andra att se fler sidor av dig också. För, du är ju inte en Emmma som bara består av en sjukdom.
:)
/M
Trackback
