Situps.



Jag gjorde situps i morse. Ganska många. Det dämpar min ångest. I allafall litegrann.

Jag hatar alla matmyter.
Vågar inte åka iväg och äta någonstans, är rädd att inte kunna hitta någon nyttig mat. Försöker tänka att jag ska " äta nästan helt rätt " istället för " exakt fel ". Känner mig fången i mig själv när jag begränsar mig av rädsla för att gå upp i vikt, och det är jag själv som vaktar mitt fängelse.

Får panik. Livet är för kort för att vara instängd och må så här. Om jag bara använder hjärnan så behövs inte alla de där nycklarna jag letar efter för att ta mig ut ur fängelset.

Jag måste sluta äta med bara ögonen, får inte låta ögonen bestämma vad jag blir mätt på.

Jag är så less på alla som pratar om hur mycket mat de tar för sig av, eller hur mycket de får på restaurangen.
" Oj vad mycket mat, det här orkar jag aldrig ". " Nu har jag ätit tre tacos, vad mycket jag äter idag "
Varför allt detta prat om hur mycket eller lite man äter? Varför ber så många tjejer om ursäkt för att de äter mer än en liten portion? Eller för att de äter en påse godis eller en efterrätt? Varför måste de alltid förklara varför de är hungriga?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0