15.46.
Jag hörde någon som sa att en bulimiker är en utbränd anorektiker, och det är nog dagens sanning.
Det är en sjukdom.
Att klanka ner på någon som har en sjukdom är bara lågt. Skulle ni få för er att klanka ner på en som är cancersjuk?
Skulle inte tro det.
Anorexia är en psykisk sjukdom, som vi inte kan hjälpa att vi har. Däremot verkar folk tycka att det är "stört" så fort det är en psykisk sjukdom, att man är "dum i huvudet" och att man skylla sig själv för att man inte äter, men det är allt annat än enkelt!
Det ni läser i den här bloggen är hur jag ser världen.
Visst, jag har en rubbad kroppsuppfattning, sjuka tankar och funderingar, men som sagt, jag och alla andra som lider av det här har en sjukdom, det är inget vi har valt själva. Att tycka att vi är "dumma i huvudet" är så jävla lågt.
Har ofta fått höra att "jag har valt att leva mitt liv i svält" men det är ingenting jag väljer, det är en sjukdom, och man kan inte välja att ha en sjukdom. En uttjatad mening, jag vet, men försök sätta er in i det.
Ni borde läsa min blogg för att verkligen försöka förstå, inte läsa den för att störa er på mig och tycka att ni själva är så bra och "normala".
Varför fastnar man för en blogg?
Jag har en teori.
Jag tror att anledningen till att man läser andras bloggar, är att man på något sätt är faschinerad av den personen så att man vill veta allt om den.
Alternativ ett: du vill vara den personen, leva dens liv, eller kanske är lite avundsjuk på den personen som skriver bloggen.
Alternativ två: du hatar den personen så mycket att du läser den för att du är så irriterad på den som sitter bakom skärmen och skriver. Du vill egentligen sluta läsa dens blogg men du kan verkligen inte det. Är nått som gör att du fastnar även fast det kliar i fingrarna av irritation.
Så varför läser just du min blogg? Alternativ ett eller två? Eller läser du den av en helt annan anledning?
Skillnaden mellan en sjuk och en frisk.
Ser att ni inte håller med mig om det jag skrev i det senaste inlägget. Kan förstå er, ni är friska.
Ni tänker inte likadant som mig. Skriver bara precis vad som försegår i mitt huvud, inget annat.
Har pratat med en annan anorektiker om just det här med size zero och hon tänkte exakt likadant som mig, men har även pratat med friska människor om det och dom tycker att jag har helt fel.
Varför jag skriver precis som jag tänker och känner är för att ni ska förstå hur ett sjukt liv fungerar.
Behöver inte berätta det för er heller om jag inte vill, kan sitta här och ljuga för att verka så frisk som möjligt men det kan jag inte, då förlorar den här bloggen sin mening.
Hur ska ni förstå mig och sjukdomen om jag inte berättar vad som snurrar runt i mitt huvud?
Men jag uppskattar verkligen era kommentarer. Vill veta vad ni tycker.
Size zero.
För att det är så jäkla svårt!
Om alla kunde bli size zero, skulle alla vara det. Men då skulle det inte vara så ovanligt som det är.
Anledningen till varför alla vill vara smala är för att det är så svårt.
Just därför kommer size zero alltid vara beundransvärt och attraktivt. Vi tittar på alla kändisar,modeller, och du önskar att just du hade deras viljestyrka. Deras kraft att orka.
Varje dag är en kamp mot maten.
Leatherface.
Natten är räddad!
17.38.
Jag menar, ser dom inte hur dom ser ut? Om jag var i deras sits så skulle jag ju göra allt för att hålla mig därifrån!
Och det värsta är när dom tar med sig sina små barn dit, okej någon gång går väl bra, men när det börjar bli flera dar i veckan så tycker jag bara så synd om dom. Har dom råd att äta ute så har dom råd med vanlig husmanskost också.
Men jag ska ju inte lägga mig i hur dom lever sitt liv. Tror inte dom skulle vara så nöjda om dom såg hur jag lever mitt liv heller.
Men var bara lite bitterhet som smög sig på.
Vad tycker ni? Eller är det ett anorektiskt beetende att tänka så här?
Tre starka meningar.
Jag hittade ett dokument som var skrivet 12 oktober 2008.
Det innehöll endast tre meningar, men dom sammanfattade mitt liv.
Jag vill vara lätt som luft. Inte finnas till. Bara försvinna.
11.12
Även fast det mest troligt inte är någon fara så är jag ändå lite orolig. Vill inte gå igenom det här igen.
Tack min vän.
Jag ska tänka på ångesten som en bit papper som ligger i min hand, ju mer jag kämpar, desto hårdare håller jag fast i den.
Våga låta den vara, håll handen öppen, då blåser den iväg så småningom.
Tanke.
Jag har känt precis tvärtom under dom här åren. Om jag blev gravid skulle jag vara tvungen att äta bra och ofta för mitt barns skull.
Det skulle vara en mardröm för mig.
Men har dock en ännu större rädsla, kan långvarig undervikt leda till att man inte kan få barn i framtiden?
Eller att man får svårt att bli gravid?
Någon som vet?
Heavy Rain.
Det här ska jag göra idag. Ska grilla med några vänner också.
10.07
Det finns fem saker som har varit jättejobbiga under dom här åren.
Tvångstankarna
Till exempel att jag måste räkna till fem innan jag får tillåtelse att göra allt, vilket gör det ännu svårare att äta när jag måste räkna till fem innan jag får stoppa gaffeln i munnen och innan jag får ta en klunk mjölk.
Att det måste ta 50 minuter att äta, att jag måste tvätta ansiktet och händerna på ett visst sätt, att kuddarna i sängen måste ligga exakt likadant varje natt annars kunde jag inte sova. Att det tog så lång tid att äta tror jag beror på att jag var rädd för att vara hungrig. För då skulle jag kanske äta, och det vore hemskt.
Hade mer tvångstankar också men det var dom här som var jobbigast och som tog/tar mest av min tid.
Se riktigt överviktiga människor
Det gjorde att jag drabbades av akut fetma och trodde att jag skulle bli sån, inklusive alla deras karaktärsdrag.
Meningen med livet
Den stora ensamheten
Och så klart, den vidriga ångesten.
Jag ville bara vara normal.
Budar på Odd Molly.
Sitter och budar på Tradera. Hur snygga är inte kläderna från Odd Molly?
Har alltid velat ha dom här två, men har tyckt att dom har varit en aning dyra.
Men nu jäklar ska iallafall en av dom in i min gardebob!
Topshop.
Jag skulle ge väldigt mycket för att kunna fara till Stockholm i sommar. Älskar Topshop. Är nästan så att jag vill fara till Stockholm enbart för den affären. Finns en smyckesbutik med jättesnygga armband som också lockar väldigt mycket.
Måste bara övertala någon kompis att följa med mig.
Måste bara övertala någon kompis att följa med mig.
10.10
Det är svårt att tänka sig att folk mår dåligt inuti, när dom verkar ha allt, karriär, pengar, familj.
Vad är det som gör oss lyckliga? Enligt en filosof ska lycka vara vänner och mat. Att samla sina vänner runt ett bord med mat och dryck, det är därifrån lycka kommer.
Tänk om det är så. Vad dumma vi anorektiker är isåfall. Vi väljer bort maten och får som följd svårt att behålla sina vänner.
