Rädslan att äta

Känns inge bra det här. Ikväll ska jag träffa en kille som jag har pratat med i ungefär en vecka. Vi ska träffas i stan, kanske fika, hyra film och sen dra till mig. Har en massa fjärilar i magen, nej inte fjärilar, är något som är så mycket större som far runt. Jag är inte van, vet inte om jag ska kalla det en date, men jag menar, var länge sedan jag gjorde något sånt här. Vanligtvis har killarna jag umgåtts med kommit söderut ifrån och sen sovit hos mig, tycker inte att det är lika jävligt av någon konstig anledning. Det här är annorlunda, det krävs liksom planering. Det som är bra med det här är väl att jag kan skicka hem honom om det inte klickar.

Sju timmar kvar. Måste fördriva tiden på något sätt, kan inte bara sitta ner, då funderar jag för mycket. Plocka undan lite, kanske se ett avsnitt av någon serie, äta middag, duscha, dra en borste genom håret och hitta passande kläder, inte för snyggt och inte för fult, det är vad jag ska hinna med. Sen pallra sig till stan på darrande ben.

Förstår inte varför jag utsätter mig för det här, men jag måste ju nästan, speciellt när jag har hamnat i en ny stad där jag måste försöka lära känna nya människor. Kan inte bara klamra mig fast vid mina tre bästa vänner i Skellefteå, och aldrig träffa någon ny. Han vill ju verkligen träffa mig. För något år sedan skulle jag aldrig någonsin göra det här, men nu vågar jag iallafall ta steget.

Ska försöka ta död på dom stora sakerna i min mage med en dusch, en kopp te och ett avsnitt av min favoritserie.