13.52

Är det sant att varken överviktiga eller anorektiker har mens? Att anorektiker inte har det vet jag ju, men att överviktiga inte heller har det, hade jag faktiskt ingen aning om.
Men om man tänker efter så låter det riktigt.

10.20

Var tvungen att leta fram min gamla mobil, den nya har pajat. Det fanns sms i den som var skickade av han jag var tillsammans med i somras. Hur ont den är gjorde att läsa varenda ord som stod i smsen så var jag tvungen att läsa varenda ett. Jag kunde hur enkelt som helst markera alla och sen radera dom utan att ens läsa ett ord. Varför gjorde jag inte det? Vad fick mig att läsa? Men dom gjorde mig samtidigt varm och glad, dom påminde mig hur bra jag mådde då. Han hjälpte mig att veta hur det ska kännas när man är riktigt kär.
Men nu är han raderad. Isbjörnen jag fick av honom slängde jag och alla smsen är borttagna. Ringen jag fick har jag fortfarande på mig, jag gillar den och den påminner mig om hur mycket han hjälpte mig. Med han kunde jag visa känslor, har haft stora problem med det, innan jag träffade honom kunde jag knappt ge någon annan en kram utan att känna obehag. Han kommer aldrig att raderas helt från mitt minne, min största kärlek.

22.06

När jag mådde som sämst så blev jag så otroligt glad när min psykolog eller läkare sa " du har gått ner i vikt ".
Dom sex orden betydde så mycket mer än " jag älskar dig ".
Låter så sjukt, men så var det. Jag blev så himla glad när jag hörde dom orden.
Det var inte bara jag som kände så, det kan jag lova.

12.56

lookbook.nu

10.31

Så kallt och vad det blåser! Man måste ju trampa i nedförsbacke för att ta sig framåt.
Jag vill känna doften av nyklippt gräs, känna solens värmande strålar. Sitta vid vattnet och äta på en Twister.
Jag vill sitta ute på altanen med mina vänner till sent på kvällen utan att behöva frysa. Jag vill sitta på en filt på gräsmattan och äta glass och jordgubbar. Jag vill bära söta sommarklänningar och snygga jeansshorts.
Jag vill springa på stranden utan strumpor och skor. Jag vill ha brunbrända ben till vit kjol. Jag vill sitta vid älven med mina vänner och äta en Subwaymacka. Jag vill ligga ute och sola på landet och lyssna på musik med min familj.
Jag vill ta cykeln till stranden och doppa mig. Jag vill ha sol och 25 plusgrader.
Jag vill ha sommaren tillbaka.

12.38

Jag har inte varit på Klockarberget på länge nu. Ska dit den 18e för samtal och för att kolla vikten.
En anledning till varför jag mår bättre nu är för att jag kan kontrollera min vikt, vad jag äter och när jag äter.
Jag mår bra av att få röra mig och för att jag kan välja vad jag ska äta.
Jag har gått ner en del sen jag blev utskriven och slutade på matstödet men det är under kontroll.
Jag vet vad ni tänker, att det är ätstörningen som styr det hela men är det så, så skitsamma. Jag mår bättre nu än vad jag har gjort på mycket länge.

22.29

Dricker cola och ser One Tree Hill (chockerande?) i mitt nya place. Mysfaktor hög.

20.25

Detta är vad jag vill ha den 19e november när jag fyller 24 år. Ett par Dr Martens.
Dom kostar kring 1400, lite mycket att bara slänga upp så där, så ett litet bidrag på min födelsedag skulle sitta finfint. Vet att mamma läser så här har du ett tips!
Jag menar, hur snygga är dom inte?

22.28

Imorgon flyttar jag, YAAY!
Är pirrigt just nu, kan inte fatta att jag är Umebo från och med imorgon!
Kommer att ha fullt upp hela dagen men skriver så fort jag får lite tid över.

09.53

Jag hatar hur jag betedde mig mot mina vänner och min dåvarande pojkvän när jag åt som minst.
Jag blev så otroligt grinig och lättirriterad, jag visste knappt vad jag sa. Jag var som i en dimma, och allting bara snurrade. Jag var som ett monster. Helt sjukt. Jag blev en annan människa och jag visste om det. Jag blev arg för minsta lilla skitsak, men ändå gjorde jag det till världens största problem.
Jag hatar att jag var så elak mot dom som betyder allt för mig. Jag bara skrek och ville vara ifred.

14.04

Nu har jag skrivit klart mitt CV. Hatar det. Låter inte alls trovärdigt det jag skrev. Jag är inte alls framåt, jag trivs inte att jobba i grupp, vill jobba självständigt. Och jag kan verkligen inte arbeta under stress, då funkar jag inte alls. Men hade jag skrivit hur jag egentligen är hade jag nog haft svårt att få komma på någon intervju. Fram med pokerfacet helt enkelt.
Skrev inte att jag har varit sjukskriven sen jag gick ut skolan, det får dom slängt i ansiktet vid ett personligt besök istället. Känns som att om jag hade skrivit det på mitt CV så hade dom lagt det längst ner i högen direkt och aldrig kollat på det igen.

21.45

Jag är väldigt mån om hur andra människor mår. Jag mår jättedåligt när jag ser någon annan som inte mår bra.
Jag tror att det till stor del beror på att jag mått så dåligt själv. Jag vill inte att någon annan ska behöva känna samma sak som jag så många gånger känt, smärta.
Det betyder så mycket för mig när jag får en annan människa att le, eller ännu bättre, när dom skrattar riktigt ordentligt åt något jag säger eller gör. Det hjälper mig att hjälpa andra. Samtidigt så tror jag ibland att jag kan rädda världen, jag vill verkligen hjälpa alla vilket oftast bara leder till att jag känner mig totalt misslyckad för det är helt omöjligt för mig att rädda en hel värld.
Som ni vet så är den här bloggen ett försök till att hjälpa andra människor som mår psykiskt dåligt. Mest dom som lider av ätstörningar. Jag hoppas verkligen att jag, genom att dela med mig av mina egna problem, kan få andra människor som mår dåligt att inte ge upp. Det kan bli bättre, hur jävligt och hopplöst det än känns. Jag är långt ifrån frisk, vet inte om jag någonsin kommer att bli det, men jag mår bättre nu än vad jag gjorde för något år sedan, och det är värt extremt mycket.
När jag var som sjukast försökte folk trösta mig genom att säga " du är inte ensam om att känna och må så här, det kommer att bli bättre ". Som om det skulle hjälpa mig att veta att den fanns andra som mådde lika dåligt. Det gjorde ju allt bara värre, jag önskar ingen annan de helvete jag gått/går igenom. Men jag delar med mig av min historia som ett bevis på att det kan bli bättre.

01.33

Kan inte sova. Ligger och funderar på hur många av mina läsare som känner mig. Är du min vän? Min ovän? En barndomskompis? Hur många av er vet vem tjejen bakom Rädslan att äta är? Hur många av er har träffat mig? Hur många av er har pratat med mig? Hur många är det som inte har någon aning om vem jag är?
Min nattfundering.

18.06

lookbook.nu

Inspiration. Vill ha allt. Dom här kläderna får mig att gilla att det är höst.

11.35

Fick en fråga för någon dag sedan. Hur stoppar man någon från att få anorexi?
Mitt svar är att det är i princip omöjligt att försöka få en nybliven anorektiker till att sluta svälta. För då är allt så underbart och man tänker att man ska sluta svälta bara man går ner dom där extra kilona och trots allas oroliga blickar och kommentarer så skiter man fullständigt i dom. Sen är man fast.
Personen i fråga måste helt enkelt vilja det själv. Ja, man kan tvinga någon att gå upp i vikt och man kan sondmata, men man kan aldrig få personen till att sluta svälta om den inte gör det frivilligt.
Sanningen är att många ändå inte lyckas med att gå ner i vikt så att det blir farligt. Det är många som går ner några kilon och som får uppleva den hemska ångesten som medföljer, men det är inte många som går ner till ett BMI på 13-15.
Man kan inte få någon att sluta svälta genom att säga det till henne/honom över internet. Det är inte min uppgift att hjälpa pro-anas där ute, även fast jag så gärna skulle vilja det, och det är inte heller eran. Det är vänner, familj, pojkvänner och omgivning som ska reagera och göra något. För dom är dom enda anorektikern kommer att lyssna på. Dom som står henne/honom nära.

22.40

I`m vulnerable, I`m vulnerable
I am not a robot
You`re loveable, so loveable
But your `re just troubled

Guess what? I`m not a robot, a robot
Guess what? I`m not a robot, a robot

Sen jag hörde den för första gången på Lindex reklam så blev jag fast. Har hört på den varje dag tror jag.
Blir aldrig trött på den. Den gör mig glad.

13.06

Skulle vi inte alla vilja glömma? Tänk om det fanns ett piller som raderade jobbiga minnen. Det skulle kanske bota ätstörningar, och få en att glömma alla tragiska händelser som har drabbat en.
Men samtidigt, det som har hänt har hänt och det har format oss till den vi är idag.
Vem skulle man vara om man glömmer bort allt man upplevt?

21.42

Jag vill gå i skolan och bära skoluniform. Varför kan inte det införas i Sverige?
Enligt mig är det stilrent och grymt snyggt. Lägger man till ett par strumpbyxor och kanske en kofta så blir det ungefär det jag brukar bära på dagarna. Är bara skolböckerna som fattas.

10.00




" Lycklig är den som inte sörjer över vad han saknar, men som gläds åt vad han har "

Jag är glad över att ha en underbar familj.
Jag är glad över att jag har mina fina vänner.
Jag är glad över att om en vecka börjar ett nytt liv för mig i Umeå.
Jag är glad över att jag hade sån tur att jag har en otroligt fin lägenhet som väntar på mig.
Jag är glad över att idag ska vi börja städa ur min "sjuka" lägenhet, och att jag snart aldrig behöver öppna den där dörren igen.
Jag är glad över att det finns människor där ute som kämpar även när allt verkar hopplöst.
Jag är glad över att jag har förmågan att sakna.
Jag är glad över att jag har överlevt alla år i mörker.
Jag är glad över att jag har den här bloggen. Den hjälper mig och jag vet att den har hjälpt några unga tjejer att inte välja den här vägen.
Det är så mycket lättare att se positiva saker när man skriver ner dom. Pröva det så får ni se.

11.29




Jag slits åt två olika håll just nu, åt det gamla, säkra som gör mig gott, som gör att jag mår bra. Och det nya som innebär ännu mer svält, ångest och problem. Men ändå så dras jag till det nya, så mycket. Kan inte låta bli. Orkar inte stå emot. Hur ska jag göra?

( Skrivet av mig 2003 )



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0