Vill inte.
Tänk om man alltid fick vara ett litet barn. Så enkelt allt hade varit.
15.00
Jag har varit tvungen att ta itu med problem som jag har blundat för länge nu.
Eller jag försöker iallafall.
14.32
Jag tror jag har fått en ny vän. Han bryr sig om mig på ett sätt som ingen annan gör. Under den tunga veckan tröstade han mig via sms. Hans sms fick mig att börja le igen. Han förstår mig verkligen, kan inte fatta att jag bara har träffat han två gånger.
Ska jag berätta för han om hur mitt liv har varit? Eller ska jag låta bli? Ska jag låta han läsa min blogg?
Är så rädd att folk dömer mig för hur mitt liv var och är. Att dom bara ser den sjuka Emma.
Jag är så mycket mer än min sjukdom, men tänk om dom inte ser det?
Tack Carl för din kommentar!
Inte Skellefteå i höst.
Leta lägenhet, jobb och sen flytt till Sundsvall. Lämna Skellefteå och hemska minnen bakom mig.
Lämna Skellefteås sjukhus där jag har spenderat dom senaste åtta åren.
Helt tom.
Har aldrig känt så här för någon förut men nu är det över. Det är slut.
Nu är livet tungt och deppigt igen. Hur gör man? Hur glömmer man personen som för tre dagar sen betydde allt?
