Rädslan att äta

Älskar era kommentarer verkligen och jag tar åt mig allt ni skriver. Fram till nu så har det inte varit någon som har klagat, men idag hade en anonym kommenterat inlägget jag skrev om dom på hockeyn som hade det så jobbigt, där jag nämnde Haiti och dom som svälter. Han/hon hade skrivit att jag skulle sluta tycka synd om mig själv, att jag skulle ta en macka för dom i Haiti och att dom skulle skämmas över mig för att jag självmant vägrar äta. Jag förstår hennes kommentar, det gör jag verkligen men var inte så jag menade med det inlägget! Självklart så vet jag ju att det finns otroligt många som har det så mycket värre än mig! Och är så ledsen över det. Det jag vill säga är att jag verkligen inte sitter och tycker synd om mig själv och söker medlidande av er, det får ni verkligen inte tro! Jag har inte valt att ha det så här, vem skulle göra det?
Jag hoppas verkligen inte att ni missförstår min mening med det där inlägget, handlade ju mest bara om hur folk kan vara upprörda över struntgrejer, det var allt jag menade.

Jag har alltid varit en sån som tar åt mig så mycket av vad folk säger, får jag en liten motgång så vill jag ge upp. Nu fick jag känna hur det känns att inte bara få jättesnälla kommentarer men jag tror att det kan vara bra för mig. Hade såklart förväntat mig att inte bara få snälla och positiva kommentarer när jag startade bloggen. Men det är absolut inte menat något ont till den som skrev kommentaren, förstår henne fullt ut! Och tack för att du läser och skriver din åsikt!

Vill bara inte att ni ska tro att jag är en självisk person som tror att jag har det värst och jobbigast, att det är mest synd om mig, sån är jag verkligen inte!
Hoppas ni förstår mig.