Min operation.



I maj för snart ett år sedan opererade jag mig.
Jag hade en cysta på en av mina äggstockar. Jag gick runt med en jättestor mage i några månader innan jag fick veta vad som var fel. Det såg allvarligt ut som att jag var gravid. En sån stor mage på min lilla kropp såg inte klokt ut. Jag åt nästan ingenting under den perioden, var så obehagligt att ha den där magen, jag trodde att jag hade ätit för mycket så att magen hade blivit större av den anledningen.

På magnetröntgen såg dom att den var så stor så det inte skulle räcka med en titthålsoperation, som dom vanligtvis gör för att ta ut en cysta, utan dom var tvungen att göra ett 11 centimeters snitt.
Operationen gick bra. Låg kvar på sjukhuset en natt sen for jag hem, men hade nog behövt vara kvar där en natt till. Var kämpigt en vecka efteråt, hade väldigt ont. Men magen var nu lika platt som den hade varit innan cystan kom. Det var för mig det viktigaste. Det var det första jag kontrollerade när jag vaknade ur narkosen. Jag brydde mig inte om hur ont jag hade, bara magen var lika platt som för någon månad sen.

Cystan vägde nästan 2,5 kilo. Dom tog även en av mina äggstockar.
Några veckor senare fick jag provsvaren. Den var inte godartad. Hade jag gått med cystan på äggstocken några veckor till så hade det utvecklats till äggledarcancer.
Ska på återbesök vartannat år för att vara på den säkra sidan så att jag inte får någon på den andra äggstocken.

Det var här allt började gå neråt. Jag tappade nästan 3 kilo under några timmar. 3 kilo på min lilla kropp. Var ju cystan som vägde men ändå, jag märkte en stor skillnad. Jag åt väldigt lite veckan efter operationen. Var inte sugen på mat alls, och jag hade fruktansvärt ont i snittet.

Nu ett år efter operationen har jag inte alls gått upp det jag har tappat, tvärtom, det har bara gått neråt.
Vet inte hur jag skulle ha mått nu om jag inte hade fått den här cystan. Jag hade såklart inte varit frisk men jag kanske inte skulle ha tappat så många kilon som jag har gjort.
Men kan inte tänka så nu. Nu är det som det är.




Kommentarer
Postat av: Elin

Åh, fy vad läskigt med cystan!

Har själv haft två st, men väldigt små!

Tänk inte på hur det skulle kunna ha varit vännen, tänk på framtiden och att du tagit det modigaste steget av alla: Kampen mot ett liv utan anorexi!

Jag finns här och stöttar dig gärna under din inläggning om du vill(och har tillgång till datorn)

Varma kramar

2010-03-30 @ 17:49:57
Postat av: Emma

Tack så jättemycket Elin!

Du har stöttat mig så otroligt mycket!

Känns nästan som att jag känner dig litegrann...

Jag vet inte om jag har tillgång till någon dator där, hoppas verkligen det. Tack än en gång!

2010-03-31 @ 00:04:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0