Rädslan att äta

En kamp

Varför fastnar man för en blogg?

Undra varför man lägger ner så mycket tid på att läsa andras bloggar? Det är ju egentligen bara slöseri med tid om man tänker efter.

Jag har en teori.

Jag tror att anledningen till att man läser andras bloggar, är att man på något sätt är faschinerad av den personen så att man vill veta allt om den.

Alternativ ett: du vill vara den personen, leva dens liv, eller kanske är lite avundsjuk på den personen som skriver bloggen.

Alternativ två: du hatar den personen så mycket att du läser den för att du är så irriterad på den som sitter bakom skärmen och skriver. Du vill egentligen sluta läsa dens blogg men du kan verkligen inte det. Är nått som gör att du fastnar även fast det kliar i fingrarna av irritation.

Så varför läser just du min blogg? Alternativ ett eller två? Eller läser du den av en helt annan anledning?

Jag tror allt att det finns många fler anledningar än de två du beskrev!

Min anledning är att du har anorexi och jag är på väg att bli fri från min anorexi, eller snarare är min anledning att kunna stötta andra som mig, men även att känna genenskap i tankemönster och känslor! kram på dig

Inte vill jag leva ditt liv, som ettan.

Och hatar dig gör jag inte heller!



Jag tycker bara att du skriver väldigt bra, och jag läser för att försöka förstå:)

Inget av de två alternativen gäller mig.

Jag läser och följer dig för att jag vill att du ska bli frisk... någon gång kanske man kan skriva något som kan hjälpa dig på vägen.



Jag känner ju igen hemskt mycket av det du skriver eftersom min dotter haft anorexi och jag VET att man kan bli frisk...



Kämpa på kraamiz

Im back! Har inte haft internet på ett bra tag så jag har inte kunnat läsa din blogg.

Ingen av anledningarna... Jag läser din blogg för att försöka förstå... Du sätter ord på det jag försöker förstå med min anörige.

/M

Hej Emma!

Jag läser din blogg nu för första gången och gör det för att vi var med varandra som små. Blir så ledsen när jag ser hur jobbigt du har det och vet inte vad jag ska säga. Sitter här och fäller en tår.

Hoppas innerligt att du lyckas slå dig fri.

//Sylvia