Rädslan att äta

Jag hatar hur jag betedde mig mot mina vänner och min dåvarande pojkvän när jag åt som minst.

Jag blev så otroligt grinig och lättirriterad, jag visste knappt vad jag sa. Jag var som i en dimma, och allting bara snurrade. Jag var som ett monster. Helt sjukt. Jag blev en annan människa och jag visste om det. Jag blev arg för minsta lilla skitsak, men ändå gjorde jag det till världens största problem.

Jag hatar att jag var så elak mot dom som betyder allt för mig. Jag bara skrek och ville vara ifred.