Rädslan att äta

För att jag ska bli frisk så måste jag lämna det jag älskat mest av allt under alla dom här åren.
Jag har aldrig varit redo att lämna min sjukdom, min trygghet, förrän nu. Jag har varit för rädd. Men nu är jag redo att se var det nya, friska livet tar mig.

Men sådär totalt hel och ren och färdig kommer jag nog aldrig att bli, även då jag har nått en hälsosam vikt och när jag anser mig vara frisk. Jag kommer att få slåss med mina demoner hela livet, och jag vet att jag inte är ensam om att göra det.
De finns överallt, de små djävlarna som gör sitt för att tvinga oss att förstöra våra liv. De finns till och med på bussen om man ser efter.

Jag slutade äta för att hitta något att kontrollera i ett liv som var bortom min kontroll, det har varit min drog.
Det första steget tillbaka till ett riktigt liv är att börja äta. Det andra steget är att förstå vad ett bra liv är, det tredje är att leva det.

Att bli frisk från en ätstörning är inte som att sluta röka. Under dom här åren är det många som har sagt till mig att jag bara skulle " bestämma mig för att bli frisk " men det fungerar inte så. Innan jag kunde bestämma mig för att bli frisk var jag tvungen att förstå vad som var sjukt. Vad var det i mig, i världen omkring mig, som fick mig att göra mig själv så illa?

Vägen bort från sjukdomen inleds när jag accepterar den.