Jag säger.




Jag är unik som människa, inte som anorektiker.

Jag kan äta samma sorts mat som andra människor.

Jag vågar vara glad.

Identifiera tankarna. Är de nyttiga för mig?
Om inte - kasta bort dem.

Känn känslor.

Gråt. Det är inte fult att gråta. Det är okej att vara svag, att vara ledsen.

Jag ska ta hand om mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0