Berömma mig själv.
Det första steget är att samla tillräckligt med energi för att kunna styra mitt eget öde. När jag har tagit det steget, gått upp de där kilona, så börjar den riktiga utmaningen.
Så småningom kommer jag att hitta ett sätt att använda min tävlingsinstinkt som ett vapen. Jag tävlar mot min inre djävul. Jag berömmer mig själv och bekräftar mig för alla småsteg, som när jag för någon vecka sen tog bussen till en kompis istället för att gå. Eller som när jag tog potatisgratäng istället för soppa på matstödet. Jag bestämde mig för att låta den friska, vuxna Emma bestämma vad hon ville göra och vad hon ville äta.
Jag åt en halv kladdmuffins i helgen och lyckades, istället för att bestämma mig för en hel och misslyckas.
Åt jag en halv var det en seger. Jag hade ju inte kunnat äta en smula för två veckor sedan.
Du ska helt klart berömma dig själv för det är du värd!!! Ett fortsatt lycka till och kom ihåg att de är de små förändringarna som gör stor skillnad i framtiden :)
Riktigt bra av dig! Både det med muffinsen, potatisgratängen och bussen! Bra att du berömmer dig själv också för du är så otroligt bra Emma!
Hej gumman! Du ska helt klart berömma dig själv, jag är så imponerad över dig den här veckan som du bott hemma. Du har stigit upp på morgonen och kämpat alla mål under dagen. För första gången på många år ser jag ett hopp om att du ska bli frisk och kunna njuta av livet.Puss och kram vännen!
Heja dig!!!!!
Mycket bra att du utmanar dig själv och på rätt sätt.
Glöm inte att det är du som bestämmer hur du vill leva...
Bra att ha´tävlingsinsikt när du tänker på målet... på väg till friheten.
Kram på dig och fortsätt i denna riktning
