Vi är Ana.

Det var/är verkligen så här. Sparka mig, skrik åt mig, lämna mig, ta mina vänner ifrån mig, ta min kärlek, men ta inte Ana ifrån mig.

Varför blir det så här? Hur kan det mänskliga psyket bli så förstört? Vi hatar henne mer än allt annat, men utan henne var/är vi ingenting. Vi är Ana, Ana är vi.

Hon är vår tröst, vårt stöd, vårt allt.
Hur blev det så här?

Kommentarer
Postat av: Anonym

hittade ett råsnyggt linne och tänkte på dig när jag såg det! Är halva priset dessutom men om du vill ha det så måste du skynda dig för kampanjen räcker bara några dagar,finns andra linnen oxå.

http://www.campadre.com/products/one-teaspoon/royal-desert-tank/

2010-08-13 @ 20:22:46
Postat av: Anonym

hittade ett råsnyggt linne och tänkte på dig när jag såg det! Är halva priset dessutom men om du vill ha det så måste du skynda dig för kampanjen räcker bara några dagar,finns andra linnen oxå.

http://www.campadre.com/products/one-teaspoon/royal-desert-tank/

2010-08-13 @ 20:22:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0