Rädslan att äta

Dålig sömn, håravfall och utebliven mens är symtom som är väldigt påtagliga. Det är betydligt värre med de symtom jag inte riktigt vill kännas vid. Jag tänker närmast på när jag orkar mindre och mindre, men anser att jag borde orka betydligt mer. Vet inte hur många gånger jag har tvingat mig till träningen eller promenaden.

Hur många gånger har det hänt att jag har gråtit samtidigt som jag pressat kroppen vidare, trots att den skriker att den inte orkar mer?
För till slut orkar den inte. En tid kan den kompensera med reserver men inte hur länge som helst. Fast det vill jag inte erkänna för mig själv, utan istället fortsätter jag att pressa kroppen.

Många gånger tror jag att fysisk svaghet eller minskad ork beror på brist på kontroll, vilket brukar leda till ännu mer återhållsamhet, och så skapas ytterligare en ond cirkel. De tidigare onda cirklarna har handlat om kontrollerat eller hälsosamt ätande. Genom att hålla fast vid dessa onda cirklar skapas en trygghet med påföljden att mitt liv blir mycket litet och mycket begränsat.

När min kropp inte orkar utföra all träning som krävs av den, ökar min ångest eftersom jag då tror att kroppen inte kommer att kunna förbränna den lilla mat jag äter. I sådana situationer finns bara en enda tanke i huvudet, nämligen att trotsa kroppen för att försöka förbränna maten jag äter. Kroppen svarar genom att försöka påkalla min uppmärksamhet på en rad symtom. För när min kropp hela tiden står på minus - det som förbrukats inte ersätts - måste den kalla in reserver, och då bryts mina muskler och isoleringsmaterial ner för att ge försörjning åt min hjärna. Samtidigt som nedbrytningen av min egna vävnad pågår, måste kroppen prioritera bland de övriga behoven. Det blir ett tillstånd där vissa organ får rätta mun efter magsäcken, eftersom besparingsivern slår hårt mot produktionen i byggarbetsplatsen kroppen.

En logisk följd av att jag bara äter lite mat eller inget alls blir att bara en liten mängd kommer ut. Kroppen har inte mycket att göra sig av med. När toalettbesöken är sällsynta tror jag ofta att om inget kommer ut, kan jag heller inte äta något, för då blir det kvar och lägger sig som fett.
En läkare sa till mig en gång att jag skulle försöka se det på ett annat sätt, att om jag öppnar ett konto på banken och sätter in 150 kronor på det, kan jag inte ta ut 1500 kronor. När jag tänker på att jag borde orka mer fastän jag egentligen orkar mindre, är det precis som exemplet med banken; jag äter lite, men pressar kroppen till att prestera mycket. För att kunna ta ut de 1500 kronorna från banken, trots att jag bara har satt in 150 kronor på kontot, måste jag låna mellanskillnaden från banken, samtidigt som jag också får betala ränta. På samma sätt lånar jag energi från kroppen (bland annat gemon att bryta ner mina muskler) och den ränta jag får betala till kroppen blir i form av svältsymtom.

Kanske blev ett svårt inlägg med jag hoppas ni förstår lite av det iallafall. Är ibland svårt att göra sig förstådd skriftligt.