Rädslan att äta

Började trean, ett år kvar sen var man fri. Gick fortfarande och åt tre dar i veckan, träffade psykologer, kämpade med det här som var betydligt jobbigare än skolan. Men hade bestämt mig att nu när jag går sista året så ska jag försöka lägga skolan i första hand, hade ett år på mig att förbättra inställningen till skolan och försöka äta för att orka. Min yngre syster började första året och vi bestämde oss för att dela lägenhet, att jag äntligen skulle få lämna min etta på Fältjägarvägen var en jättestor befrielse. Att få flytta till sin första egna lägenhet är för många en väldigt rolig upplevelse, att få känna sig vuxen och få bestämma allt själv, men för mig var det bara jobbigt, den lägenheten var bara förknippad med ångest, hemlängtan och rädsla, inga positiva minnen förutom att jag fick bo med min pojkvän. Har aldrig känts så bra att städa som det gjorde då när vi städade ur den lägenheten, plockade ner knivarna som en gång var farliga för mig att ha i närheten, att få skruva isär sängen där jag hade spenderat många sömnlösa nätter, att plocka ner spegeln i hallen där jag hade stått flera timmar och inspekterat min kropp. När allt var packat och städat och jag äntligen fick stänga och låsa ytterdörren för allra sista gången var den bästa dagen på väldigt länge och jag tänkte att här ska jag lämna alla mina problem, glömma allt och börja om på nytt, men hade ändå en stor oro i kroppen, kommer hon som bodde hos mig mot min vilja att stanna här eller kommer hon att följa mig?

Vi flyttade in i en tvåa på Läkarvägen, jag kände direkt att här kommer jag att trivas, att nästan aldrig behöva vara själv, att sitta och äta med någon, var nog mycket därför allt det här började, att när jag bodde själv så hade jag ingen att äta med och det blev väldigt ofta att jag hoppade över måltider, det var ingen som hade koll på mig, jag kunde själv bestämma om jag behövde äta eller inte. Vi hade ofta våra pojkvänner på besök så det var inte så jätteofta jag och min syster var ensamma men dom gånger vi var det så trivdes jag väldigt bra, sitta och se film och prata med henne.

Gick ju hotell och restaurang där vi lagade väldigt mycket mat och dom gånger vi inte lagade mat så pratade vi om mat och det var en väldigt jobbig utmaning för mig. Maten man lagar ska man ju alltid provsmaka innan man serverar det till gästerna, det är ju ganska självklart, men jag gjorde aldrig det, för jag visste ju hur mycket grädde och annat onyttigt jag hade hellt i grytan eller såsen, en liten droppe av det blir man ju tjock av, det var det jag hade i huvudet, inte om det var gott eller om gästerna skulle klaga på att det var för salt eller för osaltat, men fick aldrig något klagomål så jag måste ju ha lyckats bra ändå.
Blev ganska mycket frånvaro dom veckorna vi var på Skeria och lagade mat, tyckte lektionerna var jobbiga när det bara var mat runt omkring mig och jag och läraren gick inte ihop, jag hade sjukhuset att gå till och jag bokade oftast in psykolog-tider och vägningar på just dom lektionerna så jag hade en anledning att fara därifrån och det reslulterade till slut att jag fick IG i den kursen, men hade inte väntat mig något annat heller, och jag bestämde mig för att aldrig jobba med mat igen!