Hur mitt liv var och är.

Om ni förstog hur mycket tid jag lägger ner på min anorexi så skulle ni undra hur jag ens har tid att gå utanför dörren, jag vårdar den som mitt egna barn, är den som betyder mest för mig, vet att det låter konstigt men så är det. Vill inte bli frisk, vad skulle jag vara utan den här sjukdomen? Har varit sjuk så länge så kommer inte ihåg vem jag var eller hur det var att vara frisk, det skrämmer mig.
Hur skulle erat liv bli om ni drabbades av anorexia? Ska berätta det för er.

Skulle vara lika bra att ni sa hejdå till era vänner, ni skulle ändå aldrig ses, ni skulle bara vilja sitta hemma själv med eran sjukdom, medans dina vänner är ute och roar sig. Till slut så kommer dom att sluta ringa.

Skaffa aldrig en pojkvän, ingen skulle orka med dina humörsvängningar. Vilken kille skulle vilja ha en flickvän som han aldrig fick röra, pussa eller krama, en som för det mesta är sur, klagar eller är ledsen. Inte många killar skulle orka i längden. Nu hade jag turen att träffa två helt underbara killar som inte brydde sig om det där, dom stannade hos mig ändå, men hur många sånna killar tror ni att det finns, allvarligt? Lika bra att vara själv så man slipper bli sårad så att livet inte blir ännu tyngre.

Det skulle vara lika bra att du hoppade av skolan, du skulle inte klara av den när du hade så svårt med koncentrationen, ditt huvud som bara är fylld med mat, din egen kropp, tvångstankar, du skulle ha svårt att ens skriva ditt namn på ett prov. Och vad har du för framtid ändå om du skulle leva med anorexin? Ingen, så lika bra att hoppa av.

Du skulle såra dina föräldrar om och om igen, du skulle ljuga för dom flera gånger per dag, säga att du har ätit fastän du inte har det, säga att du mår bra även fast det känns som att du håller på att gå under. Dom gör allt för dig men vad får dom tillbaka? Ingenting, bara lögn och svek.

Du skulle aldrig få ett jobb, hela din tid går åt att springa på sjukhuset hela dagarna, eller så blir du inlagd. Och om du skulle få ett jobb så skulle det mest troligt inte bli långvarigt, du skulle inte orka jobba utan mat. Och vem anställer en som alltid har andra tider att passa och en som inte kan ta in information för hjärnan är redan full av annat.

Du skulle inte få en natt med ordentlig sömn, du vaknar flera gånger av mardrömmar, eller att du måste gå på toa flera gånger per natt eller så kan du aldrig somna när du har lagt dig, för det är när du lägger dig ner och ska slappna av som tankarna går igång som mest.

Din mens försvinner, och är jättesvår att få tillbaka.

Du börjar lösa hår, ligger på kudden när du vaknar, lossnar en hel massa när du borstar håret och när du duschar.

Du får jättesvårt med kroppskontakt, att ha sex är helt uteslutet, du hatar din kropp, hur ska då en kille tycka om den?

Puls och blodtryck blir lågt, svaga muskler och dåliga reflexer, och du har jättelätt för att svimma.

Huden blir jättetorr.

Du får hallucinationer.

Jag skulle kunna sitta här och fortsätta skriva på just det här ämnet hur länge som helst, nackdelarna med den här sjukdomen tar aldrig slut, men det skulle bli ett så långt inlägg, ni skulle inte orka läsa klart.
Det jag ville med här inlägget var kanske att skrämma er litegrann, berätta hur det verkligen är, vill inte att nån drabbas av det här, ni är alldeles för fina för det!
Vet inte hur det är för andra med anorexia och är säkert inte så här för alla, men så här är mitt liv.


Kommentarer
Postat av: Elin

Vännen, du skriver om att anorexin är "ditt allt" och att du inte vill, vågar bli frisk. För vem skulle du vara utan den!

Du skriver alla nackdelar, men vilka är fördelarna? Fundera över det och skriv ner fördelarna och jämför med nackdelarna. Jag kan lova dig att nackdelarna med anorexi är många fler än fördelarna! Jag vet precis hur det känns att inte veta vem man är utan anorexin, jag minns inte heller "livet innan" men jag funderade och tittade på för-och nackdelar, sen tänkte jag så här: Vad har jag att förlora? Om inte livet som frisk är bättre, kan man ju alltid "bli sjuk" igen!

Jag tänker inte låta anorexin ta hela mitt liv!!! Önskar att detta blir något för dig att fundera över, för som sagt: Vad har du att förlora?

Våga testa, ska du låta anorexin vinna över dig?

Varma kramar

2010-01-27 @ 20:20:06
Postat av: Elin

Glömde fråga hur gammal du är?

Kram igen

2010-01-27 @ 20:21:28
Postat av: Emma

Har också funderat mycket på vad det finns för fördelar och jag kommer att nämna dom i ett inlägg sen. Men till skillnad från mig så verka du ha viljan att bli frisk, den saknar jag, jag får en så extrem ångest av att se att jag har gått upp ett hekto bara, hur ska jag då klara att gå upp flera kilon? har varit sjuk i 6 år nu, och vet inte hur jag ska ta mig ur det.

Jag är 23 år, själv då?

Är verkligen skönt att prata med dig.

2010-01-27 @ 20:46:40
URL: http://radslanattata.blogg.se/
Postat av: Elin

Jag får oxå mycke ångest över att gå upp i vikt och känner mig ofta fet, men jag vägrar ge efter för anorexi rösten. Tror att man verkligen måste vilja bli frisk om man ska klara det, och du har rätt, den viljan har jag. Kanske för att jag varit sjuk i ca 15år och känner att det får vara nog nu, jag orkar helt enkelt inte hålla på så här längre. Sen har jag en helt fantastisk psykolog som jag kan säga precis allting till, hon är mycke klok och ger mig motivation.

Jag är "lite" äldre än dig, 31(usch vad gammalt det låter) Jag hade inte motivation att bli frisk när jag var 23år så tänk inte så mycket på det. Jag lovar att du en dag kommer känna att du inte vill leva ett anorektiskt liv längre!

Blir glad av att du tycker det känns gott att "skriva med mig"

Ha det gott, kram

2010-01-27 @ 22:45:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0