Tung dag.
Nu är jag äntligen hemma! Har varit en lång och jobbig dag.
Började med att väga mig, hade verkligen den känslan att jag hade gått upp i vikt, och jag var så rädd för det!
Men det visade sig att jag hade gått ner, 2 kilo på en vecka! Kan ju erkänna att jag inte blev så ledsen över det, tvärtom! Sen gick vi in på hennes rum och började prata. Hon frågade hur jag tänkte om det att jag hade gått ner i vikt och jag var ärlig och sa att jag blev väldigt glad, hon frågade om det har märkts på min kropp att jag har gått ner, och det har det. Jag berättade att jag har stora sömnproblem, sover bara några timmar per natt, är som en zombie på dagarna. Tankarna blir bara värre och vill bara gå ner ännu mer, och jag vet hur man gör, det är inte svårt.
Sen kollade hon mitt blodtryck. Hon blev ganska orolig för mig, på grund av min viktnedgång, mina stora sömnproblem och mina tankar som bara blir värre, har dessutom utslag på benen, magen och armarna som också kan ha med min vikt att göra. Hon skulle prata med min läkare Marja och höra vad hon säger om allt, för mer hjälp skulle jag få vare sig jag ville det eller inte. Ska träffa psykologen igen på onsdag för att väga mig igen och för att höra vad Marja tycker, tror jag vet vad hon kommer att säga, att jag kommer att bli inlagd.
Matstödet gick inte bättre när jag hade fått veta att jag hade gått ner, trodde ju att jag skulle gå upp dom där 2 kilonen igen när jag åt och det var det sista jag ville så det gick väldigt tungt att få i sig maten.
Går jag ner ett kilo så väger jag något på 30.
Började med att väga mig, hade verkligen den känslan att jag hade gått upp i vikt, och jag var så rädd för det!
Men det visade sig att jag hade gått ner, 2 kilo på en vecka! Kan ju erkänna att jag inte blev så ledsen över det, tvärtom! Sen gick vi in på hennes rum och började prata. Hon frågade hur jag tänkte om det att jag hade gått ner i vikt och jag var ärlig och sa att jag blev väldigt glad, hon frågade om det har märkts på min kropp att jag har gått ner, och det har det. Jag berättade att jag har stora sömnproblem, sover bara några timmar per natt, är som en zombie på dagarna. Tankarna blir bara värre och vill bara gå ner ännu mer, och jag vet hur man gör, det är inte svårt.
Sen kollade hon mitt blodtryck. Hon blev ganska orolig för mig, på grund av min viktnedgång, mina stora sömnproblem och mina tankar som bara blir värre, har dessutom utslag på benen, magen och armarna som också kan ha med min vikt att göra. Hon skulle prata med min läkare Marja och höra vad hon säger om allt, för mer hjälp skulle jag få vare sig jag ville det eller inte. Ska träffa psykologen igen på onsdag för att väga mig igen och för att höra vad Marja tycker, tror jag vet vad hon kommer att säga, att jag kommer att bli inlagd.
Matstödet gick inte bättre när jag hade fått veta att jag hade gått ner, trodde ju att jag skulle gå upp dom där 2 kilonen igen när jag åt och det var det sista jag ville så det gick väldigt tungt att få i sig maten.
Går jag ner ett kilo så väger jag något på 30.
Kommentarer
Postat av: Elin
Hoppas du inte blir trött på mig nu för att jag kommenterar så mycke?
Tror jag blir så berörd av dig för att det du skriver påminner så mycket om mig själv när jag var i din ålder!
Tror det skulle vara bra om du blev inlagd, då kan du släppa kontrollen och låta personealen ta den istället!
Sen är det ju som du redan vet så att ju mindre du väger, desto skevare blir din självbild! Om du går upp i vikt så din hjärna får den näring den behöver, kommer dina tankar automatiskt att bli friskare!
Kramar
Postat av: Helèn
Vi var vänner ett tag och jag har alltid tyckt om dig men det tror jag inte att du vet.
jag följer din blogg och är verkligen rörd....
Hoppas verkligen att du får ett normalt liv snart och blir frisk.
Kämpa på du är stark!
/Helèn
Trackback
