Rädslan att äta

En kamp

14.32

Jag tror jag har fått en ny vän. Han bryr sig om mig på ett sätt som ingen annan gör. Under den tunga veckan tröstade han mig via sms. Hans sms fick mig att börja le igen. Han förstår mig verkligen, kan inte fatta att jag bara har träffat han två gånger.

Ska jag berätta för han om hur mitt liv har varit? Eller ska jag låta bli? Ska jag låta han läsa min blogg?

Är så rädd att folk dömer mig för hur mitt liv var och är. Att dom bara ser den sjuka Emma.

Jag är så mycket mer än min sjukdom, men tänk om dom inte ser det?

Tack Carl för din kommentar!

Hej gumman! Det är upp till dig att berätta om ditt liv,men jag tror att berättar du vad du varit med om så ser han dig som du är nu, den emma som är mycket friskare och gladare och det är bilden nya vänner kommer att få av dig...

För mig är du alltid min vän Emma, oavsett om du är sjuk eller frisk. Du är inte din sjukdom.

Precis som din mamma har skrivit så är det DITT eget val om du berättar eller inte... förstår att det inte är ett lätt val men det måste kännas rätt FÖR DIG!

Man kan ju se det från fler olika håll... synd vore kanske om han får reda på det av någon annan... eller så spelar det inte någon roll!

Det som är gjort är gjort... ibland kan det kännas bra om andra vet ibland inte... lättare att hjälpa varandra och då menar jag beteenden man har... alla har ju det mer eller mindre!

Ibland vill man ju bara vara anonym...

Ingen kan straffas om man säger som det har varit... du har det ju bakom dig och ibland är det skönt att köra med öppna kort...

Glöm inte att det är du i sista ändan som bestämmer...

Jag och min dotter t.ex har alltid kört med öppna kort och det har känts naturligt för oss...

Kraam på dig och jag är jätte glad att du träffat någon som du verkar ha´ dig kär