Dåtid.
Jag vet inte varför jag gjorde så, jag klarade bara inte av att se mig äta. Eller se mig i speglar överhuvudtaget, som jag fortfarande har stora problem med.
I mitt huvud var jag fulast och tjockast i hela världen, en som inte förtjänade att äta.
Mat var kärlek och det var jag inte värd.
Kommentarer
Trackback
