Rädslan att äta

För åtta år sen trodde jag aldrig att jag skulle skriva det här (ni som känner mig vet varför).

Jag gillar alkohol.

Den får mig att känna mig levande. Den gör mig hel. Den får mig att glömma. Den får mig att kunna somna.
Den hjälper mig att stå ut med mig själv.

När jag dricker så brukar jag röra mig mer, hoppar och flänger runt, vilket gör att jag förbränner.
Eftersom att jag är så liten och smal så räcker det med nått enstaka glas för att jag ska bli riktigt onykter, och det går väldigt fort.

Jag går alltid ner i vikt dagen efter att jag har festat eftersom att alkohol är vätskedrivande.
Brukar heller inte äta något dagen efter, mycket på grund av att jag vet att alkohol innehåller kalorier.

När man har anorexia handlar allt om kontroll, dricker jag så tappar jag den - and I love it.

Vill verkligen inte propagera för alkohol med det här inlägget, men är så här jag känner.