Baby-Emma.



Så glad och så blond!
Här hade man ett liv utan problem. Ett liv utan ångest. Mamma kunde trösta mig och sen var smärtan och det jobbiga över.
Det är inte riktigt så nu.

Har fått veta vilken dag det blir inläggning, nästa onsdag.
Undra hur bra jag kommer att sova dom kommande nätterna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0