Ensamhet.



Anorexi är en ensam sjukdom. När man är sjuk i anorexi så känner man sig som världens mest ensamma människa.
Ingen kan förstå hur det känns, ingen kan fatta vad man går igenom. Från början är ensamheten självvald.
Man väljer att vara ensam, vill vara ifred, väljer bort att delta i måltider - allt för att skydda sin hemlighet.

Så småningom blir ensamheten ett utanförskap. Alla i ens omgivning vill att man ska äta. Ingen som inte själv har haft anorexi kan förstå vilken ångest maten ger. Vi sjuka känner oss ensamma och onormala med våra tvångstankar.

Jag beskriver känslan så här:
Alla vill bara vara snälla och jag förmår inte ens att uppskatta det. Jag är faktiskt dum i huvudet som inte bara äter så att folk slipper oroa sig. De borde helt enkelt sätta på mig en tvångströja och hälla ner olja i halsen på mig, för jag kan uppenbarligen inte klara av en sån enkel sak som att äta. Jag är störd, helt enkelt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0