Glamourisera anorexi.
Tycker ni verkligen att jag glamouriserar anorexi?
Jag spenderar nästan varje dag på sjukhus. Jag sitter hemma ensam och stirrar in i väggen. Har jättelätt för att svimma. Jag får andra människor att lämna mig. Jag är ledsen varje dag. Jag orkar inte bry mig om något annat än mig själv och min sjukdom, den måste må bra. Jag föraktar mig själv så himla mycket. Jag äcklas av mig själv hela tiden.
Jag äter inte och jag är rädd varje dag för att jag ska dö av den här skiten.
Om jag hade varit lycklig så hade jag glamouriserat anorexi. Men jag är inte lycklig, jag mår inte bra. Inte nånstans.
Så jag förstår verkligen inte hur ni kan tro det?
Vad är det jag skriver som gör att ni tror det?
Verkar jag må bra och vara lycklig som lever så här?
Isåfall så har ni missförstått mig helt.
Nej, det tycker jag verkligen inte att du gör. Den som har sagt det har nog missat hela grejen med din blogg.
