Förebild?
Fick ett mail för någon dag sen där det stog att jag hjälper andra ner i ätstörningsträsket gemom min blogg.
Känner ni så?
Jag kan inte tvinga någon annan att få ätstörningar?! Jag kan inte trigga någon annan, beslutet är ändå ens eget.
Jag tvingar verkligen ingen att gå ner i vikt här, men om ni uppfattar det så ber jag jättemycket om ursäkt, för det är inte meningen med den här bloggen, tvärtom.
Jag skriver inte ofta det lilla jag äter på en dag, för vill inte riskera att det blir triggande för andra. Även när det gäller min vikt.
Hur många av er som läser min blogg ser mig som en förebild?
Jag tycker att det är upp till var och en. Känner man att man blir triggad till nåt negativt när man läser din blogg, eller någon annan blogg så ska man kanske inte läsa.
Jag tycker du skriver jättebra, förstår inte riktigt hur folk när dom läser din blogg på något sätt blir triggade att gå ner i vikt..
Jag tror att det är ganska individuellt. Kanske de som verkligen vill gå ner i vikt och är/börjar vara sjuka redan blir peppade. Att det blir som en tävling.
Personligen blir jag inte påverkad, även om det finns en vilja att gå ner i vikt ;P Men då har jag sett baksidan av sjukdomen. Min kusin har ätstörningar, och tidigare stod vi varandra väldigt nära. Jag vet hur mycket alla lögner och allt annat som hör sjukdomen till påverkar. Inte bara den som är sjuk utan även de närmaste.
Tycket inte du drar ner folk i ätstörningsträsket.
Det låter inte det minsta roligt att må som du berättar, och det är då iallafall inget jag vill uppleva i mitt liv!
Jag hoppas du blir frisk, jag hejjar på dig!
Det är ungefär som Berny Pålssons bok Vingklippt ängel. Första gången jag började läsa den var jag riktigt deprimerad och blev mer eller mindre triggad av boken att skada mig själv. Framkallade även hallucinationer, även fast jag aldrig haft några tidigare. Jag såg spindlar och skuggor överallt. Så jag beslöt mig för att lägga boken och sidan för att läsa den sen om jag skulle börja må bättre. Vilket jag gjorde, och den andra gången jag läste det så gick det mycket bättre och jag insåg faktiskt hur bra boken egentligen är.
Tror det är lite så med din blogg. Bara "starka" och friska människor klarar av att läsa den, andra blir nog kanske triggade, men då tycker jag att de ska lägga bloggen åt sidan och läsa den när de blivit friska. Om du förstår hur jag menar?
