Jag, en svikare.
Jag känner mig verkligen som en svikare. Jag sviker dom få vänner jag har kvar, jag sviker och sårar min familj som gör allt för mig men vad ger jag tillbaka? Ingenting.
Jag vill inte träffa nya människor, det är bland det värsta jag vet. Jag lovar att jag ska träffa dom men sen drar jag mig ur i sista sekund för att jag inte orkar och för att jag inte vågar. Vill inte låtsas vara glad och lycklig när jag helst av allt vill ligga hemma själv under täcket. Jag orkar inte med skådespeleriet.
Ja, jag är folkskygg. Det har blivit mycket värre dom senaste åren. Det värsta är när mina vänner vill att jag ska träffa deras vänner och familj, dom jag inte känner. Jag vill så gärna göra det för deras skull, men jag kan inte. Vill inte utsätta mig för det.
Tycker till och med att det är jobbigt att umgås med min släkt, på kalas, julafton med mera. Är så rädd vad dom ska tycka om mig. Känner mig väldigt obekväm, även fast jag älskar dom.
Tror egentligen inte att ni förstår hur jobbigt jag tycker att just det här är, att träffa en ny människa. Om ni fick leva mitt liv för en dag skulle ni bli helt förskräckta. Ni skulle ha svårt att förstå att jag ens klarar att gå ut genom dörren.
Jag menar, rädd för min egen släkt? Hur normalt?
Ni andra som läser som också är sjuk, känner ni igen det här?
Kommentarer
Postat av: Anonym
Att ha en viss social fobi är inte ovanligt,är fler än man tror men är väldigt få som söker hjälp för det eftersom att det är väldigt känsligt och man vill helst inte prata om det.
Allt sitter i dina tankar,kämpa på och det kommer ta tid men en vacker dag så släpper allt och du kommer att få ett bättre liv.Är omöjligt att må bra om man alltid tänker negativt. Hemska känslor skapas av negativa tankar.
Trackback
