Matilda.






Bloggandet är snart igång igen. Den senaste veckan har bloggen varit det sista jag tänkt på.
På en natt förändrades allt. Det här skulle ha varit min sjunde dag i Linköping. Jag skulle ha haft ett nytt liv nu, ny lägenhet, ny stad och nya människor runt omkring mig, men så blev det inte. Nu står jag på noll igen. Samma hemska lägenhet som jag vägrar sova en natt till i och samma "sjuka" stad. Men som tur är har jag underbara vänner som hjälper mig att ha någonstans att bo. Bor två veckor i Umeå sen får jag se var jag hamnar, hos en kompis i Skellefteå eller hos mina föräldrar. Kommer att bli tufft att fara runt överallt med packning fram och tillbaka men hellre det än att gå in genom dörren till min lägenhet, aldrig igen.

Letar för fullt efter en lägenhet i Umeå. Kan inte berätta varför det inte blev någon flytt. Men kan säga att den här veckan har varit full av oro, stress, tårar, funderingar, misstankar, besvikelse och mycket ilska.
Hörde någon säga att man bara drabbas av så många motgångar som man orkar bära och klarar av, inte mer. Hur ska jag kunna tro på det?
Och när ska det vända?



Kommentarer
Postat av: mamma

Hej gumman!Du har verkligen haft motgångar men du är otroligt stark som kommer igen varje gång. Någon dag vänder det och jag tror det är nu det gör det och då ska du se att livet är härligt för dig med..Jag måste beundra dina kompisar,utan deras hjälp vet jag inte hur det gått.Dom ställer upp när du än ringer och vill ha stöd.Efter många sömnlösa nätter och mycket oro hoppas jag att det mesta är över och att alla får lugn och ro och att framför allt du Emma får känna att nu börjar livet och att det inte bara är fullt av motgångar.Jag hoppas och tror att det är från och med nu..Nu kör vi!! Älskar dig!!!

2010-09-07 @ 08:11:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0