Rädslan att äta

När man känner att man inte vill svälta varje gång man får en motgång? Hur vet man?

Ibland tror jag att man inte kan bli helt frisk. Snarare att man med tiden lär sig anpassa sin sjukdom till sin vardag, att den blir mer kontrollbar. Man börjar prioritera livet.

Anledningen till varför jag tror så här är för att tankarna och minnena alltid kommer finnas kvar och därför kan det finnas en chans att falla tillbaka. Tror inte att ätstörningen lämnar en helt och hållet.