Rädslan att äta

Vet inte vad det är, vet bara att när jag sätter mig i den där stolen och dom drar åt den där remmen runt armen så svimmar jag. Och det blir inte lättare när dom har så svårt att hitta någon ven som är tillräckligt stor för att sticka i utan att den ska gå sönder. Dom sticker och sticker men dom går bara sönder, har så sjukt smala armar.

Så frågan är om jag ska tokvägra den här gången. Vet redan att provresultatet kommer visa att jag dricker alldeles för lite. Så varför utsätta mig för det igen?

Löjligt tycker ni, men för mig är det här så mycket värre än vad ni kan tro. Ett vanligt blodprov kan ta en timme för mig. Är man så underviktig som jag är så är man svag. Jag kanske är överkänslig för just blodprov också.

Jag har också en. En girlcrush. Signe Siemsen.

Säljer typ halva min garderob på Tradera inför flytten. Nu blir det att springa och posta.

Tack för att ni orkar skicka mail och berätta hur mycket mitt bloggande betyder för er - det betyder så mycket för mig!

Men jag har tänkt på en sak, borde det egentligen inte vara tvärtom? Utseendemässigt. Jag menar, bulimiker har oftast normala kroppar, till skillnad från anorektikern som är grovt underviktig. Anorektikerna ser äckliga ut.

Det jag egentligen tänkte på var hur många det är som ser ner på bulimi, hetsätning osv. Varför skulle man vara äckligare för att man spyr? Blir lite irriterad.

I princip alla anorektiker har någon gång spytt och hetsätit. Så varför skulle det vara något som är sämre med det?

Det här kanske är en liten tankeställare. Alla är lika mycket värda oavsett anorexi, bulimi, hetsätning.

Verkar ju inte bli så lyckat den här gången heller.

Big Bang Theory, Pretty Little Liars, kanske ett kinderägg, Spotify, slösurfande osv.

Jag vet att min familj läser den, och jag vet att några av mina vänner läser, men vilka är ni andra?

Jag var bara en liten tjej från Skellefteå som startade en blogg om mitt sjuka liv som terapi för mig själv, men den har blivit så mycket större än vad jag trodde då jag startade den, och det gör mig så sjukt glad.

Men jag skulle så gärna vilja att ni berättade lite om er själva så jag får en liten uppfattning om mina läsare också, skulle vara jättekul för mig.

Har prövat det här förut, men var bara någon som skrev en kommentar så jag testar igen.

Jag blottar verkligen mitt liv här så ni som har läst min blogg en längre tid måste tycka att ni känner mig, även fast ni aldrig träffat mig, och det gör ni. Så skulle betyda jättemycket för mig om ni ville skriva en rad om er själva, så jag får lära känna er, iallafall litegrann, det räcker.

Så kom igen, hjälp mig till en roligare fredag. Vilka är ni?

(Skrivet i mitt block för ungefär 8 år sedan)

Nu blir det att se första avsnittet, Gossip Girl goes Dexter typ...

Jag trodde att sommaren tog slut igår... men icket.

Är förresten helt ofattbart att jag fortfarande har så många läsare när jag har blivit så dålig på att uppdatera.

Ni är underbara!

Sjukt spännande! Ska bo med en tokskön kille också, kan inte sluta annat än bra.

Hoppas att den sjuka Emma stannar kvar i Skellefteå. En liten del iallafall.

Gillar egentligen inte Darin, men den här låten är bara tokfin!

Varför blir det så här? Hur kan det mänskliga psyket bli så förstört? Vi hatar henne mer än allt annat, men utan henne var/är vi ingenting. Vi är Ana, Ana är vi.

Hon är vår tröst, vårt stöd, vårt allt.

Hur blev det så här?

Tänk om man alltid fick vara ett litet barn. Så enkelt allt hade varit.

Jag har varit tvungen att ta itu med problem som jag har blundat för länge nu.

Jag tror jag har fått en ny vän. Han bryr sig om mig på ett sätt som ingen annan gör. Under den tunga veckan tröstade han mig via sms. Hans sms fick mig att börja le igen. Han förstår mig verkligen, kan inte fatta att jag bara har träffat han två gånger.

Ska jag berätta för han om hur mitt liv har varit? Eller ska jag låta bli? Ska jag låta han läsa min blogg?

Är så rädd att folk dömer mig för hur mitt liv var och är. Att dom bara ser den sjuka Emma.

Tack Carl för din kommentar!

Leta lägenhet, jobb och sen flytt till Sundsvall. Lämna Skellefteå och hemska minnen bakom mig.